Henok Achido har rört sig i kulisserna på den svenska hiphopscenen länge. De flesta har förmodligen hört hans rader från Fattarus klassiska låt Mina hundar från början av 00-talet. Bror utan sol (bland rök och stearin) är en ärlig och självrannsakande comeback. Henok Achido är uppriktig genom varje låt oavsett vilket tema den har.
När han presenterar sig på öppningsspåret Lady & Lufsen är det omöjligt att bortse för synergin mellan de nakna texterna och de djupa basgångarna - Henok menar allvar. Diamanter i december är en banger som saknar motstycke i Sverige. Henok och Jaqe dominerar den laddade produktionen fullständigt. Henok Achido är en oerhört kreativ textförfattare och raderna träffar beatet på ett sätt som vittnar om erfarenhet. På Älska mig väl lyckas han till exempel nämna Leila K, Avicii och Eva Dahlgren på samma vers. Det är inte bara Henok som imponerar. Produktionerna på albumet lever ett eget liv. Samtliga låtar har ett skimmer över sig redan innan han kliver på beatet.
Bror utan sol (bland rök och stearin) låter inte som något annat just nu. På det tidigare nämnda öppningsspåret konstaterar Henok att hans verk är handgjort vilket märks. Det finns ingen annan förklaring till dess detaljrikedom och unika framtoning. Bror utan sol (bland rök och stearin) är ett riktigt hantverk. Albumet avslutas med Pappas tårar och Balen. Två låtar som är omöjliga att ta sig igenom oberörd, särskilt nu i studenttider. När Balens intensiva outro rullar ut så är gåshuden ett faktum.
