Någonting som många av våra idoler visat sig vara experter på är att hata sitt kändisskap. Inte minst på senare tid, när allt fler stora artister som Justin Bieber, One Direction och Sia har gjort det tydligt, via musik och peruker, att det är jättejobbigt att vara känd.
I förra veckan släppte Justin Bieber låten I’ll Show You. En del ur texten lyder “life's not easy, I’m not made out of steel, don’t forget that I’m human, don’t forget that I’m real”. En låt om att vara konstant bevakad, att inte kunna göra fel utan att hela världen dömer. Kort och gott, en låt om att det är skitjobbigt att vara Justin. I en intervju med Billboard säger Bieber även att han aldrig skulle rekommendera livet som barnstjärna, att det är otroligt tufft, och visst är det förståeligt. Men det är även någonting i stort sett varenda människa känner till.
One Direction släpper låten Perfect, om svårigheterna med att ha en relation på grund av kändisskapet. Tydligast blir det genom textraden “and if you like cameras flashing every time we go out, and if you're looking for someone to write your breakup songs about” (tydlig burn mot Taylor Swift?). Nu ska gruppen även ta en paus på obestämd tid, efter flera år av konstant turnerande och flera albumsläpp. Hyfsat tydlig signal: det är jättejobbigt att vara One Direction.
Artisten Sia har varit i musikbranschen sedan slutet av nittiotalet – längre än både Justin Bieber och One Direction. Hon har skrivit musik till flera av branschens största stjärnor och nu har hon själv tagit plats i det gänget. Ändå väljer hon sedan en tid tillbaka att dölja sitt ansikte i offentliga sammanhang – av den enkla anledningen att hon hatar kändisskapet.
Är detta ett försök till att kliva ned från sin piedestal? Att bli mer folkliga? Att säga “vi är vanliga människor precis som ni”? Något som kan tyckas oerhört provocerande eftersom de, kort sagt, inte är det. Vanliga människor besitter inte bankkonton med oräkneliga mängder pengar, vanliga människor förföljs inte av en svans med tio stylister, managers och presspersoner. Enda sättet att rikta rampljuset någon annanstans är att avsäga sig allt sådant. Det är en aning motsägelsefullt att äta kakan, tycka att den är äcklig och sen häva i sig resten av paketet. Visst har ingen skrivit under på att om du ska göra det du älskar innefattar det konstant bevakning och hård kritik, men det måste vara underförstått att det med största sannolikhet medföljer.
De artister som väljer att gråta ut offentligt om att det är jobbigt att vara känd är så stora, och följarna på sociala medier så ombytliga, att det med största sannolikhet skulle räcka med att ta ett steg tillbaka så skulle livet lugna ner sig. Det innebär inte automatiskt att svika sina fans. De om några förstår. Köp ett hus i Torekov, vetja.
Läs även: "Ja, även kändisar får finnar".
