Foto: Felix Odell.

Anna Odell utmanar den mediala identiteten

07:33 16 Oct 2018

”Det ska bli ett konstbarn.” Va, vem sa så? Anna Odell, i filmen X&Y. Hon söker förtroligt Mikael Persbrandts blick. Han blir osäker. Vänta nu. I filmen eller i verkligheten? Hon svarar att det inte spelar någon roll, för det är i själva verket samma sak.

Den väldigt uppfriskande aspekten av X&Y, som inleder Stockholms internationella filmfestival, är möjligheten att det rör sig om en dokusåpa med några av Sveriges och Danmarks mest ansedda skådespelare. Endast filmens premiss är en ovanligt förbryllande mindfuck: Är Anna Odell galen? Är hon ett geni? Hur det än förhåller sig är det uppenbart att hon är en av vår tids mest banbrytande performancekonstnärer.

”Vad är identitet? Vad betyder det att vara människa?” Frågeställningen som Anna Odell avser besvara med sin film är så behandlad den nästan är banal, fast vad sjutton gör det när resultatet är så kolossalt fascinerande? Trots att jag ber om att få en så tidig intervju som möjligt meddelar Anna Odells agent mig att den ska äga rum på tisdag nästa vecka klockan ett. ”Det här att hitta barnvakt, du vet”. Anna Odell är mammaledig. 

Är det ett konstbarn?
–  Det vet man inte riktigt. Jag tycker det är ganska bra att inte avslöja vad som är verklighet och vad som är fiktion. Både för mig och de andra som är inblandade, säger Anna Odell.

Hur då?
–  Det är ett sätt att skydda sig. Att inte avslöja saker som kan vara personliga. Att ingen riktigt vet vad som är påhitt och vad som inte är det.

Är filmen en slags dokusåpa?
– Filmen bygger på både verklighet och fiktion. Om fördomar om vilka vi är. Vem jag är. Vem Mikael är. Vi har lekt med bilden av oss som ”galningarna” på olika sätt. Skådespelarna har också fått vara med och utforma den bilden. Jag har iscensatt situationer med dem när vi har researchfilmat, så har de fått agera utifrån hur de tror att vi är, eller hur de tror att andra tror att vi är. Det är en kombination av vårt innersta, andras uppfattning och den mediala bilden av oss.

Vad har du för plikter gentemot dig själv, när du går in som performancekonstnär och gör film?
– Jag vill jobba nära verkligheten. För mig är det som lockar något som jag vill ta reda på eller något som jag är frustrerad över i vårt samhälle. Som konstnär vill jag skapa fler sätt att se på saker och ting.


X&Y har biopremiär den 23 november.

Hur har du tillämpat det i X&Y?
– Genom att undersöka konstnärsmyten, manlighet och kvinnlighet, men också hur män har en större frihet jämfört med vad vi kvinnor har. Min arbetsmetod har varit att undersöka och leka med de här aspekterna samtidigt. Och närma mig den här ”alfahannen” som Mikael är den mediala bilden av. Jag har försökt förstå mig på en sådan man, förstå mig på en sådan man på riktigt.

Vad tycker du att du kom fram till i ditt undersökande av identiteten?
– Jag försöker väl helt enkelt visa på olika sätt, hur vi kan se på att vara människor. Vilka vi är och vilka vi vill vara. Det här att ”komma fram till” – saker är inte så enkla att man kan komma fram till en sak, bara sådär. Snarare att jag kom fram till nånting under vägen.

Har du något exempel?
– Det låter kanske enkelt, men även att den tuffa mannen kan vara en väldigt rädd person. Det finns olika sätt att hantera rädsla på. Jag kanske har typiskt kvinnliga sätt att hantera rädsla på, medan han har typiskt manliga mekanismer för att hantera rädsla och ångest, utifrån sett.

Vad är det som lockar dig med filmkonsten?
– Det är ett väldigt bra sätt att både få uttrycka det konstnärliga, men också att leka och undersöka, eftersom det är rörlig bild och ett medium som har en bra plattform. I form av fiktion blir det intressant att också ta in det som har en viss del verklighet. Det tror jag väldigt många konstnärer gör, men kanske utan att spela sig själv i en film. Det finns hur många författare som helst som skriver böcker och utgår från sig själva. Att jag spelar mig själv i en film skapar större förvirring, men också större spänning.

I filmen frågar Vera Vitali och Trine Dyrholm varför det är viktigt att ligga med Mikael Persbrandt. Jag passar på att fråga samma sak.
– Det är för att han är den här mannen som många tycker är väldigt attraktiv, spännande och farlig. Vårt samhälle bygger på att man ska vara attraherad av det. Som konstnär vill jag leka med bilden som finns av den sortens namn, som Mikael Persbrandt, som många kvinnor på något sätt säkert har haft fantasier om. Jag tycker också det är intressant, som den konstnären jag spelar i filmen: är det att få eller bli fråntagen makt?

Hur är det för dig?
Anna Odell blir knäpptyst.

… Eller din karaktär alltså.
– Om hon låter honom göra det här, kan hon få det hon vill ha. Om hon låter honom penetrera henne, kanske hon kan göra det med honom också, även rent mentalt.

Hur då mentalt?
– Det är det hon som konstnär gör.

Är det Mikael Persbrandt som är pappan till ditt barn?
– Vad är det som är viktigt? Är det exakt vad som är sant eller vad vi tror är sant? Jag vill på något sätt att människor själva ska få kittlas av vad som är verklighet och vad som är fiktion. Hur långt tror man att en människa kan gå? Vad är tillåtet och vad är det inte?


Andra filmer du inte vill missa på Stockholm filmfestival

Climax
Gaspar Noés ständiga experimenterande med extrema tillstånd utspelar sig den här gången i en gymnastiksal där professionella dansare snurrar sig hela vägen in i en psykedelisk mardröm.

El Angel
Pedro Almodóvar har producerat en argentinsk vilda västern-rulle som utspelar sig i 70-talets Buenos Aires, där kombination av rå crime och charm på alla vis är oemotståndlig.

Burning
Sydkorea gör sig än en gång märkvärdigt som ett av världens mest intressanta filmländer med Chang-dong Lees mångbottnade drama, som även belönades med i FIPRESCIS kritikerpris.

Alla vet
Den iranska regissören Asghar Farhadi debuterar på spanska med den psykologiska fingertoppskänsla som har gjort honom till ett namn, med Penelope Cruz och Javier Bardem i huvudrollerna.

Capernaum
Nadine Labakis nya film är ett högljutt, varmhjärtat och medmänskligt porträtt om barnen i Beiruts slum, där casten består av amatörskådisar som spelar sig själva.


Stockholms Filmfestival pågår mellan den 7-18 november, X&Y har biopremiär den 23 november. Hela programmet hittar du här.

Stad: 
Kategori: 

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!