Anders Ilar

Okej. Kanske har jag för stor inlevelseförmåga, men när jag första gången får berättat för mig vad Anders Ilar jobbar med börjar jag tveka. Jag är inte säker på att jag kommer att kunna sitta ner och prata med någon som alldeles nyss bar omkring på en bit mänskligt kött. När jag sedan hör hans musik känns det som om allting faller på plats. Det låter långa korridorer, metalliska ytor, ödsligt och mörkt. - Jo visst, det är klart att jag blir inspirerad av jobbet. Men tyvärr kan jag ju inte sitta på jobbet och göra musik, utan måste hem och slå på datorn och sedan sätta mig ner och börja. Då händer det att all inspiration redan försvunnit, berättar Anders lite uppgivet. Anders Ilar spenderar dagarna med att städa upp efter diverse kirurgiska ingrepp i Sahlgrenskas operationssalar. Ett jobb han trivs alldeles utmärkt med. Tidigare har han jobbat inom äldrevården, vilket han verkligen hatade. Sedan försökte han sig på det där med att ha eget företag, utan framgång. - Till slut tänkte jag att nu vill jag ha ett jobb där jag slipper att prata med människor. Då blev jag städare på Sahlgrenska, vilket var jätteskönt, för jag behövde inte prata med någon, bara svabba korridorerna. Men sedan dök tillfället att avancera upp, att få städa i operationssalar. I och för sig innebar det att jag måste prata med dem som arbetar där, men det visade sig bara vara trevligt. [B]Det måste vara en väldig kontrast, att ena stunden städa upp fettklumpar och bära omkring hinkar med borttagna organ för att samtidigt faktiskt vara en erkänd artist?[/B] - Jo. När mitt album släpptes i Tyskland blev det plötsligt någon slags Anders Ilar-hype, jag var där och spelade lite och blev behandlad som en riktig popstjärna. Anders släpper skivor på två tyska skivbolag: Shitkatapult och Plong!, samt ett nederländskt bolag som heter Audio.nl. Hittills har han släppt ett halvt dussin tolvtummare och fler är på väg under hösten. Att han är snudd på okänd i Sverige, men populär lite längre ner i Europa verkar han inte tycka är ett dugg konstigt. - Jag har alltid lyssnat på den musiken som de har släppt på de skivbolagen, så det blev liksom naturligt att skicka mina demos dit. Jag har gjort egen musik i 16 år, men aldrig velat skicka iväg något förrän jag känt mig helt nöjd. Och det var för tre år sedan. Skivorna säljer väl ungefär tusen ex, det är däromkring det ligger. De stora artisterna säljer kanske 1500, vilket innebär att det är snudd på omöjligt att tjäna pengar inom den här genren på att bara släppa skivor. Det är kanske främst spelningar som ger inkomster. [B]Hur många av de tusen skivorna säljer du i Sverige?[/B] - Femton kanske, skrattar Anders. [B]Hur gör du när du gör musik?[/B] - Oftast börjar jag i helt fel ände. Jag samplar väldig mycket ljud, dels från andra skivor, men också en hel del grejer som jag spelar in på min minidisc. Saker som övergångsställen och stekta ägg. Sedan kanske jag utgår från ett sånt där ljud och bygger en låt utifrån det. [B]Vad är det konstigaste du samplat?[/B] - Jag stekte en kyckling en gång, det blev ett ganska fint pys. Den kommer på skiva snart. [B]Kan man höra vad det är?[/B] - Ja, om man vet att det är en stekt kyckling, så hörs det alldeles tydligt, skrattar Anders. [B]Och hur fungerar det när du spelar live?[/B] - Det är bara jag och min laptop. De första tio minuterna på en spelning är allting kaos. Ljudet på scen är helt annorlunda än ute i publiken, det ekar och takten kan bli jättekonstig. [B]Hur mycket utrymme finns det egentligen för spontanitet?[/B] - Eftersom att jag är relativt ny på det här med att spela live har jag valt att inte vara särskilt spontan, för att slippa att allt ska gå åt helvete. Och för att jag vill att folk ska få en rättvis bild av hur min musik låter. När vi skiljs åt ska Anders tillbaka till jobbet, nya livmödrar ska bäras bort i hinkar till patologen, berättar han odramatiskt. Och plötsligt känns det inte så farligt längre.