Amason kämpar mot softhetens tyranni

Amason är aktuella med ny musik som släpps i två omgångar. Första delen, Galaxy I, kommer ut den 16 augusti och firas med en enda Sverigespelning på Way out West. Dubbelalbumets andra instans Galaxy II släpps våren 2020. 

När jag träffar Amason är det inte bara fem musiker jag möter utan även en svärm av barn. Amanda Bergman har tillsammans med Petter Winnberg åkt in till Stockholm med sin familj och på plats väntar även Pontus Winnberg, Gustav Ejstes och Nils Törnqvist med ett gäng kids. Vi promenerar i samlad trupp till Vitabergsparken, slår oss ner på en liten filt och jag insuper känslan av att bandet egentligen är en enda stor familj. 

Ni gör något ganska unikt just nu. Berätta om Galaxy I och Galaxy II. 
Gustav: Det är två nya skivor, varav en släpps nu.
Amanda: Precis, en har vi hunnit göra klart och den andra är snart där.

Är det främst en fråga om tid?
Pontus: Tja, för oss har det passat bra att hålla på en längre stund och släppa successivt snarare än att jobba snabbt och effektivt. Det handlar främst om personliga skäl, det vill säga om man har det som vi har det...
Nils: Vi har det inte lätt, vi har jättemånga barn. 
Amanda: Det är inte så ambitionsstyrt just nu, utan vi jobbar efter förmåga. Vi gör det vi kan och så gott vi kan – eftersom vi har så många saker att förhålla oss till. 
Pontus: Det är mycket barn med i bilden och vi lever intensiva liv, och därför känns det skönt att se på Amason som en naturlig del av tillvaron, snarare än att vi dyker ner i det under kortare perioder och gör en massa musik för att sedan försvinna. 

Vad har inspirerat de här två skivorna?
Gustav: Ja… det är väldigt svårt det där med inspiration. Vi har bara gjort, och sedan har det visat sig vara både bra och dåligt.  
Pontus: Alla vi jobbar otroligt spontant, vi sitter ofta tillsammans och spelar när idéer kommer till oss. Efteråt är det svårt att veta var tanken eller idéen kom ifrån. Vi har nog aldrig tänkt “nu ska vi göra en sån här typ av låt” 
Nils: Vi har typ inte tid för eftertanke eller inspiration! Bara hålla käften och lira. 
Pontus: Det här är vår första intervju på länge, vi har inget bra svar. Efter ett tag kommer vi säkert börja säga att vi blev inspirerade av något särskilt. Men det stämmer ju aldrig. 

Nöjesguiden #7, 2019.
 

Några intervjuer in kommer ni alltså ha ett inövat svar?
Pontus: Precis, nu får du själv hitta på vad som inspirerade oss. 
Nils: Skriv inte att inspirationen var tidsbrist bara. 

Rubrik: Tidsbrist inspirerar Amason. Hur mycket hänger skivorna ihop?
Gustav: Väldigt mycket, det har varit en skiva vid ett tillfälle som istället blev två. 
Pontus: Det finns låtar på de här skivorna som vi började jobba på dagen efter förra skivsläppet, för fem år sedan. De här två skivorna har varit närvarande sedan 2014, när vi har gjort spelningar och bara vistats hemma. 

Hur har urvalsprocessen sett ut? Hur kommer det sig att de här åtta låtarna kom med i Galaxy I och inte i nästa släpp?
Gustav: Vi har letat efter en balans och försökt täcka upp olika områden. Till skillnad från debutskivan som blev ett hopplock av de låtar som fanns där. Det är pilligare att göra en uppföljare. Det finns en förväntning som inte fanns där tidigare, åtminstone en förväntning hos en själv men också i gruppen och hos publiken. Alla har skapat sig en uppfattning om vilka vi är, både vi i bandet men också folk utifrån. 
Amanda: Det finns en referens nu, som inte fanns med första skivan. 

När vi ses har Amason inte träffats på en vecka, och de skämtar om att intervjun blir ett inspelat bandmöte. Bandmedlemmarna bor utspritt i landet, bland annat Dalarna och Sörmland. 

Hur hänger ni?
Amanda: Vi ses på angivna tider, aldrig av en händelse. Vi jobbar mycket telefonmöten just nu och skypekonferenser när det gäller det praktiska. När det gäller det musikaliska ses vi som tur är. 
Gustav: Jag får ofta beröm att jag har bäst ljud under våra skypemöten.
Amanda: Förutom när du diskar eller åker Waxholmsfärjan. Fan vad mycket skäll du fick då.
Gustav: Det fick jag. 

Vad är det mest utmanande med att spela i Amason?
Pontus: Att ses.
Gustav: Tveklöst, det är som ett jävla skämt. Men så har alla det, oavsett vad man jobbar med egentligen, eller om man jobbar med något annat vid sidan av musiken.
Pontus: Sen känns det väl typiskt att de som håller på med musik är röriga av sig, det är inte direkt schemaläggningsprofessorer. 
Amanda: De flesta som söker sig till kreativa yrken har gjort det för att undkomma all form av schemastress och logistik, trodde de. Som musiker glömmer man lätt bort att man driver en verksamhet, men bara för att det har med kultur att göra ska det vara befriat från struktur och organisation. Inget löser sig på något magiskt sätt, det gör det tyvärr inte.
Pontus: Tyvärr hamnar allt på ens egna axlar.
Amanda: Axlar som är små och tunna, eftersom man aldrig tränar. 
Gustav: Det tillhör musikkulturen att allt ska vara soft och skönt, men inget är det egentligen. Softhetens tyranni! 
Amanda: Det finns få branscher som är så diffusa som musikbranschen. Vi vet sällan vad vi säljer, vad vi får betalt, vem som är vår chef eller var vi ska vara.
Gustav: Sen är det väl få arbeten där man kan supa på jobbet. Möjligtvis ditt jobb då? 

När jag frågar var de hittar drivkraften i att fortsätta ha ett band tillsammans så menar jag självklart varför de envisas med att ses när det verkar så omständligt. Alla är överens om att det är magiskt när de väl ses och spelar musik. Pontus svamlar om att de är utvalda av Gud och satta på denna jord för att skapa musik, att någon måste dra det tunga lasset, men jag låter bli att citera. 

Hur är dynamiken i bandet nu jämfört med för sju år sedan när allt begav sig?
Amanda: I början var det en intensiv förälskelse där inget var kartlagt och allt var tillåtet, för att sedan sakta utkristallisera allas styrkor och svagheter. Det är nu när vi är trygga med varandra som det roliga arbetet börjar. När allt har kraschat ett par gånger har vi alltid valt att fortsätta och vi fortsätter välja varandra. I börjar var det kul för att det var nytt, nu är det kul för att alla utvecklas och arbetet börjar leda någonstans. 
Gustav: Det demokratiska är en blessing och en curse. Vi är en skock får och vi behöver någon som tar initiativet, som vallar oss.  
Pontus: Det kanske är svävande och filosofiskt men den som tar initiativet i bandet måste även ta initiativet till att släppa in de andra. Gruppdynamiken i bandet är ett kollektivt ansvar. 

Det finns en myt om Amasons första spelning. Sägnen säger att Pontus bokade in spelningar åt bandet innan de hade några låtar att spela. Amanda bekräftar. Hon berättar att precis som samhället i stort är drivet av skam var Amason också det. Det skulle varit pinsamt att gå upp på scen utan låtar så de var tvungna att göra musik, tyvärr blev resultatet ändå en dålig konsert. Pontus berättar att det inte kan varit njutbart att vara på den där spelningen. Efter giget bestämde de sig för att göra revansch, eller åtminstone repa en gång innan nästa gig. 

En annan skamfull spelning var Hultsfred säger Amanda, Pontus och Petter i kör. Bandet avbröt en P3-inspelning, eller om det inte var en livesändning, Amanda kan inte minnas omständigheterna, för de inte visste hur låten gick. Det var nästintill tomt i publiken men längst fram stod Flaming Lips-sångaren (Wayne Coyne, reds. anm.) och stirrade. 
Nils: Men också bandet De vet du, vi var typ förband åt dem. De hade en stor kexchokladbil som de åkte runt i, så om antingen De vet du eller Kexchoklad vill göra något med oss så finns vi här för att skapa fler skämmiga minnen. 

Hoppas spelningen på Way out West blir bättre då. Vad kan vi förvänta oss? 
Pontus: Vi lägger otroligt mycket tid på att planera spelningen just nu. Vi planerar dag in och dag ut inför spelningen vilket kanske är dumt för den kommer vara över på en timme. Hur flummiga vi än är med vårt arbete är det här en lika stor sida av oss själva, det eviga planerandet och pusslandet. Inget annat yrke är så här fruktansvärt dumt, att vi lägger ner så mycket möda, tid och pengar på något som är så litet. 
Nils: Jo, Nasa. De gör också idiotiska projekt som bara har en chans att lyckas.

Ödmjukt att jämföra er själva med Nasa. Kommer ni att spela mer efter att Galaxy II släpps?
Gustav: Det kan man anta, men vi vill varken bekräfta eller dementera det. 

Jag tänkte att vi skulle prata om de svenska låtarna på skivan, vad handlar Tre Karameller om?
Gustav: Det är en text som jag och Amanda skrivit och det är en nummerlåt. 
Amanda: Jag minns att du var tveksam till den medan jag var ivrigt påhejande. 
Gustav: Det är just det som är så fantastiskt när man inte sitter själv och skriver, vilket jag gör i mitt andra band Dungen. Med Amason är allt ett kreativt samarbete, högt i tak utan prestige eller pretentiösa fasoner. 
Amanda: Vi skriver ofta för att ha något att skratta åt just då.
Gustav: Tre Karameller kommer just från vårt trams och flams, från att ha spelat in en melodi med en oseriös ramsa som vi säger att vi ska korrigera sen men aldrig gör.
Amanda: Svärta förklädd i humor - det är golfhotell, blekta färger och gula blend.

Samlaren är också en låt på svenska, något annorlunda från Tre Karameller. Vad kan ni berätta om den? 
Gustav: Den handlar om mitt forna jag, från en tid då jag var en hoarder. Det är som en hyllning till alla dysfunktionella samlare som har Icakassar med sladdar i hela lägenheten och kallar det för en samling. Just nu samlar jag själv på alla Jungle hardcore 12:or som jag inte kunde köpa när jag var tonåring, för det har jag tydligen tid och råd med nu. 

Ni har också jobbat med samplingar på den här skivan.
Gustav: Låten Hit the bottom first innehåller en sampling från Greg FitzPatricks Det persiska äventyret där vi har tagit en loop och den andra samplingen kommer från Per Tjernbergs They call me som man kan höra på vår låt You don’t have to call me. Det fantastiska var att båda de här farbröderna var så välvilliga och vänligt inställda till samplingarna och blev hedrade. I Samlaren däremot så hade vi en sampling i form av ett trumspår från bandet Japan men där fick vi smaka på den totala motsatsen, där de skrev att de verkligen inte var nöjda med resultatet. 
Pontus: De var inte hedrade. Dels skulle vi ta bort det, men också att vi absolut inte fick göra något liknande för då skulle vi få smaka på det.

Det kanske blir förtal nu istället? 
Gustav: Ja, skönt att vi inte är det minsta bittra.

Galaxy I kommer ut den 16 augusti. Helgen innan det spelar Amason på Way out West.