Allt som blir kvar är en tv-serie

Sandra Beijer har skrivit tre böcker och av dem finns det en hon anser vara klart sämst. Nu har den blivit tv-serie.

Sandra Beijer sitter vid datorskärmen någonstans i Frankrike. Bakom henne någonstans i Frankrike finns en lång vas med rosa blommor, som hon senare berättar är fejk. Till vänster finns ett stort grönt blad, men det är för pixligt för att kunna avgöra om det är en palm eller en monstera. Det är nog ett palmblad. Hon är någorlunda föräldraledig efter ett faktiskt barn och ett metaforiskt barn, i form av serieadaptionen av hennes bok Allt som blir kvar.

Sandra Beijer har skrivit tre böcker och det av dem som hon anser vara klart sämst är den som nu har blivit tv-serie. Hisspitchen hinner hon med på ungefär tre våningar.
– En tjej blir dumpad mitt i sommaren och hennes bästa killkompis säger att han kan fixa så att hon kommer över honom. Sen har de en vild sommar.

Bakom datorskärmen som visar Sandras franska idyll står min bokhylla, med ett nytillskott i form av Susan J. Elliots bok Getting past your breakup som en släkting skickade. Det är en metod. I Beijers Allt som blir kvar presenteras en annan. När Oliver (i serien spelad av Isac Calmroth) dumpar Matilda (Madeleine Fernaud) kommer vännen Miron (Oscar Zia) till undsättning med en lek där man ger ett förslag på en aktivitet, exempelvis att sno någons telefon eller skaffa en stick-and-poke, frågar “är du med?” och inte får säga nej. De träffar Simon (Erik Enge) och flyttar ihop.

De är ungdomarna man ser åka tre på samma elsparkcykel, som man tänker sig inte bryr sig om några andra förutom varandra. Egentligen handlar det nog mest om att de inte bryr sig om sig själva. 

Sandra Beijer beskriver att karaktärerna plockats ut från boken och att hon sedan börjat om från början. Karaktärerna och känslorna är i mångt och mycket desamma i bok och serie, men i övrigt är mycket olikt. 
– Det är ett annat slut och det är mer bågar; små, små saker som gör att det sitter bättre bara. Jag tyckte det var ganska skönt att hoppa in i den här berättelsen igen och rätta den, säger hon.

Hon beskriver Allt som blir kvar som den svåra andra boken, där processen handlade mer om att få ut en bok snabbt än att överträffa tidigare verk. Recensionerna skaver än, för att hon upplever att de haft rätt. Hon minns att Svenska Dagbladet skrev att Allt som blir kvar “är som en fantastisk gäst på en hemmafest, som bara råkar stanna kvar lite för länge för att det ska kännas riktigt bekvämt. Den äger dansgolvet i flera timmar – men sedan hittar den inte skorna när den ska gå därifrån.” 

TV-serien är en ny hemmafest med samma gäster, en liknande spellista och samma värd. Den utspelar sig i nutid istället för bokens 2015 och huvudkaraktärerna är stockholmare som inte pratar stockholmska. Det ser inte Sandra Beijer som ett problem.
– Vi insåg att egentligen handlar inte att vara stockholmare om att ha dialekt utan snarare om att veta sina delar. Det finns en inneboende trygghet som innerstadsstockholmare har, säger hon och tillägger att det handlade om att skådespelarna Madeleine Fernaud och Oscar Zia var bäst.

Häromdagen strosade jag och min väninna ner för gatan när Oscar Zia klev ut genom en port på andra sidan. Hon sa (eller skrek egentligen) “jag har ingen tidsuppfattning när jag är full” varpå han, från andra sidan gatan, utbrast “inte jag heller!”. Är det method acting?
– Hoppas! Han kanske förbereder för en andra säsong. 

I ett avsnitt där hans karaktär Miron gör sin vänskapliga plikt och säger att exet inte var världens bästa människa säger han att exet, Oliver, är en labrador. Vad är det för fel på labradorer?
– Det var faktiskt en killkompis som sa det till mig när jag blev dumpad. Skit i den där snubben, han är fan en retrieverhund. De är ju väldigt ointressanta. De har inte så mycket personlighet. Det tyckte jag var kul, säger Sandra.

Att göra en tv-serie för första gången innebär några utmaningar. Sandra Beijer har bloggat sedan 2005 och arbetat inom reklambranschen, något som hjälpt henne när serien producerats. 
– Jag har skrivit jättemycket reklamfilmer. Det är ungefär samma sak –  man öppnar någonstans och så kör man.

Hon har varit inblandad i serien från början till slut. Det är hon som pitchat in den, skrivit manus (tillsammans med Maria Clauss), valt musiken, och suttit med under klippningen. Det verkar inte ha varit så svårt för Sandra. Det som varit svårare är att handskas med perfektionismen. Att skriva är något man gör på egen hand, men när man gör TV är det många kockar som ska ner med sitt finger i soppan.
– Det har varit väldigt svårt att inte försöka peta, men min roll som någon form av exekutiv kreativ person innebär till stor del att backa och låta folk göra det de är bäst på. Det har varit en nyttig övning för mig, säger Beijer. 

När jag frågar om det är något hon är missnöjd med i serien svarar hon uppfriskande snabbt och ärligt.
– Jag tycker att avsnitt ett och två inte är lika starka. Jag är lite stressad över det, att man måste vara kvar. Det är faktiskt otroligt mycket som behöver sättas i avsnitt ett – vilka de här karaktärerna är, vad vi vill berätta. Jag hade nog kunnat skriva det avsnittet lite tajtare, så det är mitt fel. Men jag tycker att regissören och skådespelarna har gjort så bra de bara kan. 

Det är en berättelse som gör ont, som somrar gör när man är i tjugoårsåldern. Men serien är också kantad med påskägg, i form av böcker i bokhyllorna och citat som trogna bloggläsare känner igen. Det finns även ljusglimtar, som det finns när man är i tjugoårsåldern.

Är du med?
– Nej, säger Sandra Beijer.

Allt som blir kvar har premiär på SVT den 19 maj.