En mediedynasti i upplösning.
Familjen Roys medieimperium är inte vad det en gång var. Patriarken Logan är gammal, skröplig, och hans livsverk är på fallrepet. Tiden har hunnit ikapp tablå- och tabloidformaten som utgör familjeföretagets kärna. Och när Logan drabbas av en svår hjärnblödning måste hans kokssnortande avkomma enas om en värdig arvtagare.
Sonen Kendall, en highfiveande dudebrokapitalist och före detta kokainentusiast, är och om inte bäst lämpad för jobbet så minst olämpad. Äldstingen Connor saknar driv, lillebror Roman saknar själ och lillasyster Shiv har valt bort firman för att satsa på en karriär inom politiken. När Kendall får reda på att pappa Logan har försökt hemlighålla mångmiljardskuld blir situationen för den krisande mediejätten ohållbar.
För att vara ärlig: arvtagarintrigerandet och firmahaveriet i Succession är ointressant för mig. Däremot sprakar spelet mellan syskonen. Här finns gott om friktionsytor och skådespelet håller en hög nivå. Roy-syskonen är odrägliga trafikolyckor som jag inte kan slita blicken från, till och med i avsnitten som är onödigt utdragna och saknar framåtrörelse. Jeremy Strong balanserar mellan ängslig och alfa i rollen som Kendall, och Kieran Culkin skapar med sin Roman den vidrigaste tv-skiten sedan Joffrey Baratheon. Stundtals är de så njutningsbart unlikeable att jag vill att mediekonglomeratet ska falla och begrava dem levande i ruinerna.
