Genom åren har Zara Larsson fått pryda många omslag. Stundtals oroväckande många. En tid i rampljuset som gör sig tydligt påmind när hon nu fyra år senare släpper sitt tredje album Poster Girl. Det verkligt oroväckande är nämligen... Hur lite hjärnverksamhet som verkar ha pågått, eller snarare, inte pågått, dem fyra senaste åren. Nämnvärt många envisas nämligen med att prata om gammalt gnabb istället för om Zara Larssons nysläppta musik. Något hon som artist dessvärre inte är ensam om. Så nu säger jag till er. Bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr - en av sveriges främsta popartister har släppt ett album!
Med två album, flertal singlar och EP:s bakom sig har Zara Larsson alltid placerat sig någonstans mellan dansvänlig pop och flörtig RnB. Där texterna har cirkulerat kring kärlek, uppbrott och självförtroende. Men mitt i dem radiovänliga popdängorna har det också varit svårt att förstå var Zara Larsson stått i det hela. Något som Poster Girl verkat tagit i åtanke, med en mer konsekvent produktion och tydligare vision. Men även om albumet upplevs mer sammanhållet än tidigare gör sig avsaknaden av det personliga och genuina sig fortsatt tydligt.
Otvivelaktigen har Zara Larsson återigen lyckats leverera oklanderlig pop-musik som säkerligen kommer kräva en och annan plats på topplistorna. Det är omöjligt att inte ryckas med. Och skivan bär influenser från legendariska årtionden av popdivor med pampiga refränger och drivande basgång. Trots att en del av mig hade önskat att se en mer sårbar Zara Larsson denna gång, är det svårt att motstå denna solklara stämningshöjaren. Bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr - oändligt är Zara Larssons stora äventyr.
