Young Thug – So Much Fun

levi hielle-bergstrom 00:00 20 Aug 2019

So Much Fun är Young Thugs första riktiga studioalbum, vilket kan vara något förvirrande. Med 18 mixtapes, ett samlingsalbum, tre EPs och en ofantlig mängd singlar i ryggen så är frånvaron av ett ordentligt album snarare ett tecken på att formatet tidigare har varit ointressant för Thugger. Om det är något han kan så är det att gå sin egen väg. Young Thugs avantgardistiska stil har legat som en grogrund för andra udda stjärnor som Gunna, Lil Baby och Lil Keed. När han nu samlar hela genrens elit på sitt bredaste släpp sen Jeffery råder det ingen tvekan om vem som styr den nya generationen av experimentella rappare från Atlanta.

So Much Fun är full av låtar som visar varför Young Thug har nått kultstatus på bara några år. Ecstasy är ett exempel på när han lyckas få en underlig produktion att låta helt självklar. Genom sitt livliga uttryck lockar han fram det bästa hos artisterna han jobbar med. De var länge sen Future lät så bra som på Sup Mate. Gunnas monotona rap står i en underbar kontrast till Thuggers skrikiga bidrag på Surf. Det är nästan svårt att urskilja vilken låt som är bäst, men Just How It Is är det renaste exemplet på Young Thugs talang. Light It Up, Big Tipper och Ecstasy kvalar också in på listan.

Den som söker efter sammanhängande narrativ eller återkommande teman söker förgäves. So much fun är vad det låter som - Young Thug och hans favoritartister som leker fram geniala låtar. De ibland tröttsamt misogyna texterna är egentligen albumets enda svaghet. Pussy hade till exempel kunnat få stanna på 808 Mafias hårddisk. Trots detta så är det svårt att inte vara exalterad. En timme av intensiva bangers kräver mycket av sin lyssnare, men Young Thug gör det värt var enda sekund.

Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Ala.Ni — Acca

På sina ställlen har Ala.Nis huvudsakligen helt instrumentfria andra album drag av mer traditionella körverk, som i renässansklingande Hide där en stråkkvartett tillåts utrymme bakom alla hennes välbalanserade stämmor, och i himmelska och synnerligen finstämda In the Land

Pictish Trail - Thumb World

På Isle of Eigg i nordvästra Skottland sitter den underfundigt underhållande psykedeliamusikern Johnny Lynch och funderar över livets stora samband. Den tumvärld som upptar hans grubblerier här beskriver hans som det paradoxala i att tummen är det som skiljer människans fysionomi från andra arters (så säger han) och därmed varit avgörande för evolutionen, och samtidigt är den kroppsdel vi använder för den artificiella verklighet som utgörs av mobiltelefoner och surfplattor, och som därför orsakar människans de-evolution. Nämnde jag att han är en psykedelisk humorist?

Spinning Coin - Hyacinth

Hur kan någon stå emot att falla pladask för den här sortens klassisk skotskt gitarrindie? Musik som utgår från Velvet Underground och som med krångliga gitarrslingor styr sina nerviga och ofta lite tröga popmelodier mellanlandar i åttiotalets Postcard-pop innan den med purfärsk aktualitet är framme i nutiden