Xxxtentacion – Bad Vibes Forever

levi hielle-bergstrom 00:00 13 Dec 2019

Xxxtentacions tragiska öde har förmodligen inte gått någon förbi. Den 20-åriga rapparens raketkarriär avslutades abrupt när han sköts till döds i juni förra året. Hans musik har dock inte slutat att beröra fans över hela världen. Låten Sad! slog exempelvis streamingrekord på Spotify kort efter hans bortgång. Bad Vibes Forever släpps alltså, likt föregångaren Skins, postumt och det sägs att detta blir hans sista album. Dessvärre är det också ett album som förvirrar med sina 25 vitt skilda spår som känns slarvigt sammanfogade.  

Xxxtentacions diskografi har aldrig varit enhetlig. Depressiva och melodiska spår har genom hans karriär stått sida vid sida med aggressiva texter och distade basgångar. Detta förekommer också på Bad Vibes Forever där explicita och rentav obehagliga spår som School Shooters och Eat It Up samsas med akustiska gitarrer och självrannsakande texter, som på Ugly och Triumph. Det som förvånar med Bad Vibes Forever är inte denna dikotomi utan det faktum att albumet har flera svaga spår som rimmar dåligt med Xxxtentacions artistskapEcstasy som gästas av Noah Cyrus känns som ett försök att kapa Xxxtentacions fan base tillföremån för Miley Cyrus lillasyster. De genremässiga utsvängningarna som präglar vissa spår känns helt enkelt inte genuina. Dansanta Hot Gyal ligger exempelvis långt från den ljudbild som gjorde Xxxtentacion till språkrör för en generation av missförstådda unga. Albumets bästa låt är titelspåret där Trippie Redd och PnB Rock förvaltar hans arv med finessNumb The Pain står också ut med sin autenticitet. 

Det är egentligen ointressant att diskutera vem som fick styra riktningen på Xxxtentacions sista album. Det finns spår på albumet som påminner en om varför han blev ett fenomen och kanske hade han gillat att ge sig på nya sound. Det är svårt att veta. Bad Vibes Forever känns dock som en efterhandskonstruktion med oklara motivAutenticiteten som präglade 17 och ? får helt enkelt inte ta plats på Bad Vibes Forever vilket gör albumet till ett bittert farväl. 

 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Fleet Foxes - Shores

Fleet Foxes nya album är en skiva som mer än de flesta påverkats av det läge världen befinner sig i. Existensiella grubblerier har visserligen alltid varit en del av Robin Pecknolds essens, både musikaliskt och textmässigt, men här har covid-19 satt djupare spår än så.

Hanna Järver - Tusen täta lögner in

Hör och häpna! Hanna Järver är artisten som vi ungdomar förtjänar. Åtminstone om vi ska tro det som skrivits om henne i media. Resonemanget: en ung (!) artist som skriver och producerar sin musik själv, med välskrivna texter på svenska och ett någorlunda unikt sound. En bristvara helt enkelt. Många av de största svenska popartisterna är ju snart 40. Vi behöver nytt blod, vilken tur att vi har Hanna Järver.

John Riggebo – Krossa kuken krossa mig

John Riggebo har alltid gjort väldigt nedskalad musik. Väldigt alternativt, ibland svårtillgängligt och naket. Nytt för den här gången är ett elektroniskt sound vi inte riktigt hört förut. Riggebo är främst känd för sin retliga poesi. 
 
Sångaren har en autotunad röst. Han sjunger över minimalistiska kompositioner med distade syntar, nästan i stil med chipmusik, genren där man hämtar ljuden från gamla spelkonsoller som Gameboy och Nintendo.