Xxxtentacion – Bad Vibes Forever

levi hielle-bergstrom 00:00 13 Dec 2019

Xxxtentacions tragiska öde har förmodligen inte gått någon förbi. Den 20-åriga rapparens raketkarriär avslutades abrupt när han sköts till döds i juni förra året. Hans musik har dock inte slutat att beröra fans över hela världen. Låten Sad! slog exempelvis streamingrekord på Spotify kort efter hans bortgång. Bad Vibes Forever släpps alltså, likt föregångaren Skins, postumt och det sägs att detta blir hans sista album. Dessvärre är det också ett album som förvirrar med sina 25 vitt skilda spår som känns slarvigt sammanfogade.  

Xxxtentacions diskografi har aldrig varit enhetlig. Depressiva och melodiska spår har genom hans karriär stått sida vid sida med aggressiva texter och distade basgångar. Detta förekommer också på Bad Vibes Forever där explicita och rentav obehagliga spår som School Shooters och Eat It Up samsas med akustiska gitarrer och självrannsakande texter, som på Ugly och Triumph. Det som förvånar med Bad Vibes Forever är inte denna dikotomi utan det faktum att albumet har flera svaga spår som rimmar dåligt med Xxxtentacions artistskapEcstasy som gästas av Noah Cyrus känns som ett försök att kapa Xxxtentacions fan base tillföremån för Miley Cyrus lillasyster. De genremässiga utsvängningarna som präglar vissa spår känns helt enkelt inte genuina. Dansanta Hot Gyal ligger exempelvis långt från den ljudbild som gjorde Xxxtentacion till språkrör för en generation av missförstådda unga. Albumets bästa låt är titelspåret där Trippie Redd och PnB Rock förvaltar hans arv med finessNumb The Pain står också ut med sin autenticitet. 

Det är egentligen ointressant att diskutera vem som fick styra riktningen på Xxxtentacions sista album. Det finns spår på albumet som påminner en om varför han blev ett fenomen och kanske hade han gillat att ge sig på nya sound. Det är svårt att veta. Bad Vibes Forever känns dock som en efterhandskonstruktion med oklara motivAutenticiteten som präglade 17 och ? får helt enkelt inte ta plats på Bad Vibes Forever vilket gör albumet till ett bittert farväl. 

 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Sarah Mary Chadwick - Please Daddy

Please Daddy är uppföljaren till the Queen Who Stole the Sky som Sarah Mary Chadwick släppte för nio månader sedan. Det allra första spåret heter When Will Death Come och i den allra första versen medger Chadwick att ingenting har blivit bättre sedan vi sist hördes.

Det Brinner - Bara öppna ögon kan se

2016 startade Matilda Sjöström från Steget ett simultant soloprojekt. Under namnet Det brinnersläpper hon vad hon själv kallar gråtdisco, ett fri genre som uppmuntrar till fuldans. Bara öppna ögon kan se är det andra albumsläppet under namnet. 

ShitKid - Duo Limbo/Mellan himmel å helvete

”Jag måste tona ner min oförskämdhet, min högljuddhet, men jag vet inte hur”, suckar Åsa Söderqvist i Vredesterapi (eller ”I have to be a little less, a little less loud, but I don’t know how” som det heter för den som föredrar den engelskspråkiga varianten Anger MGMT). Men även om Åsa Söderqvist och Lina Molarin Eriksson i högsta grad bör tas på allvar behöver vi nog inte göra det med just det citatet.