För ganska exakt ett år sedan släppte Wisdom Of Harry sin första skiva, en singelsamling. Små singlar med katter på hade släppts på det ena bolaget mindre än det andra, i mer eller mindre obefintliga upplagor. Någon beslöt sig för att samla alla på en skiva och det var det första "hela" man fick höra av Wisdom Of Harry. Strax innan recenserade NME en av gruppens singlar och avslutade recensionen med orden: "Tro det eller ej, Pete Astor-renässansen börjar här!" Tesen som var riktigt rolig, gick ut på att ingen 80-talsartist var så försvunnen, slut och otidsenlig som Pete Astor var - och hade spenderat större delen av 90-talet åt att vara. Astor var det snälla engelska popbandet The Weather Prophets gamla frontman och när sådana blir gamla är det sällan roligt.
Astor försökte sig under nittiotalet på en rad olika soloprojekt som misslyckades det ena värre än det andra. Tills han bildade The Wisdom Of Harry och lade de snälla popsångerna bakom sig. Singelsamlingen som hade det passande namnet [I]Stars Of Super-8[/I] var en spretig samling fylld av experiment och med ett tydligt bildspråk. Skräckfilmer trängdes med dokumentärfilmer, musikaler och franska 60-talsfilmer - allt i ett litet, inte så organiserat kaos. Jag tyckte det var en ganska charmig skiva, även om det inte var en vidare jämn lyssnarupplevelse. [I]House Of Binary[/I] har kvar det där litegrann, trots att det är en riktig LP. Kaoset finns kvar även om experimenten är betydligt färre. Datorer och samplers har - precis som titeln antyder - fortfarande en stor roll, men inte som obegripliga maskiner utan som nödvändiga verktyg och instrument. De har fortfarande en del tokroliga cirkusögonblick att vänja sig av med men annars känns det som att ljuden är där av en anledning.
Singeln [I]Coney Island Of Your Mind[/I] är ett distat litet popmästerverk, liksom den slöa [I]Boxed[/I] som flyter fram på ett piano och en liten flod av percussioneffekter. [I]I'm Going To Make My Life Right[/I] låter som en fantastisk 80-talspoplåt men med en betydligt angenämare produktion och avslutande [I]The Wisdom (Of Harry)[/I] - som förstås ska vara rolig - är riktigt fin på ett slags Ween-balladskt sätt. Däremot gick NME nog händelserna i förväg lite. Pete Astor-renässansen börjar möjligtvis här. Vi kan ju alltid hoppas.
Skivbolag:
Artist:
