This Is Where I Belong. The Songs of Ray Davies & The Kinks

Dags att hylla Ray Davies ordentligt. Förra årets indiehyllning gjorde ju ingen människa glad, och nu är festföremålet själv en aning skeptisk. I omslagstexten undrar han om inte hyllningsskivor är till för folk som dött, och försäkrar att han i högsta grad lever. Lika förvirrad är han när han ska kommentera artisterna som tolkar hans sånger. Vem är egentligen Wayne, undrar han när Fountains of Wayne gör sin vanliga powerpop, och Lambchop har han inte ätit på flera decennier. "Where are Cracker from and do they wear red hunting jackets?", grubblar Ray Davies, som dock lyckas dra sig till minnes att Queens of the Stone Age var ett arbetsnamn på ett ungt ännu odöpt Rolling Stones. Hm, han lär få en chock av deras ändå förvånande snälla Who'll Be the Next In Line
. Jonathan Richman, som gör Stop Your Sobbing
, är inte helt obekant, eftersom Ray Davies drog sig ur att producera Modern Lovers en gång i tiden. Men han behöver inte oroa sig över om han är förlåten -- det verkar så. Glädjen över Bebel Gilbertos tolkning av No Return
är däremot påtaglig. Ray Davies skrev nämligen låten med hennes mamma Astrud i åtanke. Lika stor är hans och vår förtjusning över hans favoritband Yo La Tengo. De tunga namnen duggar tätt när Josh Rouse gör en alldeles lysande lågmäld A Well Respected Man
, och sedan Matthew Sweet, Ron Sexsmith och The Minus Five med Peter Buck och John Wesley Harding tar plats bland gratulanterna. Men riktigt nöjda blir vi inte förrän vi till slut får Ray Davies själv, tillsammans med Damon Albarn i britpop-arketypen Waterloo Sunset
.

Skivbolag:

Ryko/MNW

Artist:

Diverse Artister

Fler musikrecensioner