Underland

Käre Staffan, förmodligen är du själaglad över den trenden som tog fart på allvar förra året, att alla började använda jättearrangemang till varenda b-sida. Du har ju alltid gillat feta produktioner och ska jag vara ärlig känns det bra att du låtit arren bli bombastiska och att du slutat jobba med The Nomads, som jag tycker har tenderat att dra ner lite. En annan sak jag lägger märke till är att du använder några gamla härliga tricks från den gamla goda tiden, som att du sjunger ditt eget namn i refrängen till titelspåret. Ett annat är körerna i [I]Hud som blöder[/I], resultatet är förvånansvärt suggestivt, måste jag säga, det borde blivit fånigt. Men du har ju en förmåga (som jag ofta fått försvara) att hålla dig på rätt sida om patetiken åt alla håll, även om jag reserverar mig lite mot vissa av dina uttryck - "blomsterman" är kanske lite jobbigt. Å andra sidan sjunger du i nästa låt "du får så många händer som du tar/sedan på natten är det bara två som finns kvar" och då är ju allt förlåtet. Vidare gillar jag att du fortfarande, eller kanske till och med i större utsträckning, använder dig av disharmonier i mollackorden för att parera det alltför raka. Och så vidare - dina manér helt enkelt. Kanske var tiden fel för dina senaste skivor, kanske var jag fel. Det spelar ingen roll - [I]Underland[/I] är här och den känns angelägen. Jag har saknat dig. Både du och jag vet att du kommer att göra ännu bättre skivor, men den här är ofta helt oemotståndlig och det räcker naturligtvis så länge. Allt gott, (Skivan släpps den 16 mars.)