Med girlpower-hits och kondomer fastsydda på kläderna ägde TLC 90-talet. I virvelvindar av framgång och kaos släppte de bland annat ikoniska CrazySexyCool innan allt fick ett abrupt slut 2002 när Lisa “Left Eye” Lopes, gruppens otvivelaktigt främsta kreativa drivkraft, omkom i en olycka.
Men TLC var aldrig bara hits och hängselbyxor. Långt innan mainstream-artister förväntades ta ställning vågade TLC belysa allt från självkänsla till AIDS-epidemin och gängvåld och deras musikaliska arv är enormt.
15 år senare är Atlanta-gruppen tillbaka som en duo, och i skivans starkaste stunder märks det knappt att någon tid passerat. Samma lena pop/r’n’b samsas med samma budskap - Var dig själv/ Lyssna inte på hatare/ Tjejer är bäst. Men skivan känns inte nostalgisk eller daterad. Medan TLC varit borta har världen roterat ett varv och de artister som växt upp med deras musik har äntrat musikscenen. Deras mjuka politiska r’n’b återspeglas i unga artister som Jhené Aiko och Lion Bebe och är lika aktuell som någonsin.
Varför så stor del av skivan består av remastrade men nästan identiska klassiker förstår jag inte, och det måste vara mot lagen att släppa Waterfalls utan Left Eye’s rap. Att låten Start a Fire ironiskt nog kommer efter Left Eye Interlude ska vi inte ens diskutera. Men de nya spåren är härliga. De är lågmälda men välproducerade och känns precis som jag vill att de ska göra.
