Til We're Dead

17:01 24 May 2000
Möte i Eskobars replokal inför första spelningen. Medlem A: "Esko ringde från baren nyss. Han måste lämna sin annons inom en timma. Har vi inget namn innan dess bokar han av oss". Medlem B (trummisen): "Kan vi inte köra på Manic Street Vultures i så fall. Ni andra verkar ju inte komma på något bättre". Medlem C: "Fan, att Motorhomes är upptaget". Medlem D: "Jag har hjärnstillestånd. Säg åt arrangören att han får döpa oss". Ett band står inte och faller med sitt namn, men ändå. Eskobar kan vara ett av de tristaste, mest identitetslösa namn jag hört sedan Dansdepartementet. Förutom den colombianske fotbollsspelaren Andres Escobar (han som mördades pga ett självmål i VM-94) infinner sig ingen aha-relaterad känsla till bandnamnet. Lyckligtvis är inte bandets musik lika obegåvad. Att som någon kalla dem för vårens största svenska debutanthopp är att överdriva rätt gravt, men emellanåt har de något som gör att man lyssnar mer än pliktskyldigt. Även om graden av egensinne kunde varit bra mycket högre. Manics storslagna, lätt episka (och obehagliga) ande svävar emellanåt väl mycket över bandets låtar vilket ger dem det där svullna arenasoundet man får jobbiga krypningar av. Men när de drar åt mer spontana, lätt Chris Isaak-färgade hållet är det betydligt roligare. Tyvärr är den förstnämnda typen i majoritet på plattan så trots att Eskobar utklassar nämnda Motorhomes säger det mer om Motorhomes talanglöshet än om Eskobars storhet. Åtminstone än så länge.
Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Ladytron – Ladytron

Det har gått åtta år sedan Ladytron släppte sin senaste skiva, men det är ännu längre sedan de kändes relevanta och intressanta. De hade några bra år i början av 2000-talet, med album som 604 och Light & Magic, men därefter har de successivt skalat av syntlagren och istället rört sig mot softrocken och shoegazen. Det är möjligt att de med den här självbetitlade skivan vill markera något slags omstart eller nystart, men jag hoppas att Ladytron bara är peaken på en ganska tråkig fas och att de framöver kommer att ägna sig åt det digitala igen.