Ända sedan jag hörde debutplattan [I]Is My Head Still On?[/I] så hyser jag ofantlig respekt för Rasmus Kellerman aka Tiger Lou. Han är så briljant och verkar dessutom vara så himla hyvens, en kombination jag inbillar mig är mer ovanlig än vanlig. Och så gjorde han låten som var mitt soundtrack 2004, [I]Last Night They Had To Carry Me Home[/I]. Titeln låter jag tala för sig själv.
Den 26 oktober släpps uppföljaren [I]The Loyal[/I]. Och det låter som grunge. Åtminstone till en början. Nu ska ju tilläggas att jag har ett hjärta som pinsamt nog aldrig slutat blöda till ljudet av Eddie Vedder, så i min värld är det inte direkt dåligt, men jag blev ändå som lamslagen när mannen som gav mig [I]Like You Said[/I] nu ger mig. Seattle.
Men det var som sagt till en början. Skivan är helt enkelt skitbra, drivig uppmanande indiepop med rockkeps. Både en och fyra gånger ploppar bandet Kent upp i bakhuvudet, men mörkt och obönhörligt slår trummorna sönder den associationen och alla som liksom jag älskade Interpols [I]Turn On The Bright Lights[/I] kommer slå in den i ett litet taggtrådspaket och lägga under huvudkudden.
Överlag är det dovt och pulserande, sällan, kanske till och med aldrig, glatt och uppsluppet, med distade gitarrer och slamriga trummor som först döljer de fantastiska melodierna men som efter upprepad lyssning tränger igenom likt asfaltsblommor. Tänk en kall kastrull popcorn med geggigt oljeklet som vad det lider förvandlas till varma, salta popcorn. Vad jag försöker säga är att du måste ge den här plattan en chans för den [I]är[/I] inte omedelbar och direkt, men om du ger den lite tid så kan den mycket väl komma att bli en av årets bästa.Skivbolag:
Artist:
