Har bloggat sedan dagen då fenomenet blogg uppfanns.
Jaha. Movers and shakers består av attitydlös radiopop med inslag av stadiumrocksynthar och boyband-refränger. Hello Kinski ska dock inte vara ledsna över vad en suris som jag tycker, för det här är vad jag tror; skivan kommer att sågas av sådana som jag, men singlarna kommer välta etern, de har onekligen hitpotential. 
Jag lyssnar på From the valley to the stars och fast jag försöker undvika det så är det ett och samma ord som gång på gång återkommer i mitt huvud. Ordet är kompetent. Ett tråkigt ord. Den här finurliga och spröda popskivan är gjord med skicklig hand, ingen tvekan om det, men den är lite… tråkig. 
Hon har hela paketet. Men lever inte upp till det.
Vältaväggar-melodier dränkta i en flod av distortion.
Så teatraliskt att Lars Norén skulle blekna.