Förväntningarna var skyhöga på The Sound of Arrows andra album. Debuten Voyage gav mersmak och det var Ace-of-Base-länge sedan vi hade lyssnat på något så obotligt hoppfullt som den. Ett Giorgio Moroder-soundtrack till en film gjord långt innan hela världen brann.
Det tar några sekunder för mig att ställa om när det nu ännu en gång sprutar regnbågar och glitter ur högtalarna och det känns nästan världsfrånvänt att lyssna på något så hoppfullt i dessa dagar. Som att försöka lösa jordens problem med att blunda, även om det förvisso är orättvist att lägga hoppet om världsfred på pop-musikers axlar.
Men oavsett anledning är det inte riktigt lika njutbart den här gången. De sprutar ur sig lättsamma texter över vad som ibland närmar sig Erasure och soundtracket till Robot Unicorn Attack. Det är för snäppet för glatt, allmängiltigt och ytligt.
