Precis som Stephin Merritt och hans Magnetic Fields har James Mercer, som nu är ensam kvar under etiketten The Shins, gett upp alla försök att verka ung och indie, och hänger sig skamlöst åt medelålderns nostalgi inte bara i sina musikaliska influenser utan också i sina självbiografiskt återblickande texter.
Och precis som Stephin Merritt just förtäljde på sin självbiografiska album 50 Song Memoir tillbringade även James Mercer några av de mest avgörande åren av identitetsskapande åren i England. även för James Mercer innebar det ett intensivt utforskande av den brittiska musikscenen under 1980-talet, och det sätter fortfarande rejäla avtryck i den musik han skapar som The Shins hemma i Portland, Oregon.
I den berättande akustiska Mildenhall skildrar han sina tonår med familjen på en flygbas i Suffolk. Där fick han en kassett med Jesus and Mary Chain av en klasskamrat, och som konsekvens lärde han sig några ackord på sin pappas gitarr, och på den vägen är det. Det är i kärleken till den brittiska indiepopen från den eran som vi kan hitta en av de viktigare nycklarna till James Mercers smarta popsånger och till hans arrangemang med ännu större intellektuella kvaliteter. Name for You låter vintage XTC, och med lite god vilja kan man associera milt elektroniska Cherry Hearts till Scritti Politti.
Hela tiden är handlaget elegant, lätt och smidigt, och även om James Mercers pop inte är så spontan som han vill få det att verka framstår den å andra sidan aldrig som överanalyserad och kalkylerad som till exempel Spoon.
