12 skivor in och 23 medlemmar senare är Neil Hannon tillbaka med sitt band The Divine Comedy. Sedan 1989 har bandet spelat i olika uppsättningar och jag har själv följt dem sedan Absent Friends som kom 2004.
The Divine Comedy fortsätter vara ett mystiskt musikaliskt projekt som blir allt svårare att greppa eller förklara. Neil Hannon gör precis som han vill och The Divine Comedy är en flummig plats för uttryck. Office Politics är en komisk popplatta som inte riktigt kan likställas med förra fullängdaren Foreverland som var en otrolig comeback efter ett uppehåll på sex år. Den nya musiken är lika fyndig som Flight of the Conchords och jag hör även en gnutta av romantiska The Magnetic Fields.
Dubbelalbumet besitter en enorm bredd i sound och känsla. Det finns ingen tvekan om att Hannon är skicklig, kreativ och fantasifull, men bristen på röd tråd får skivan att kännas ofokuserad. Den kräver mycket av lyssnaren helt enkelt.
