Att band romantiserar 70-talet och den stekheta amerikanska öknen i sin musik är snarare en regel än ett undantag. Så när jag förstod Thao & The Get Down Stay Down femte studioalbum inspirerats av det infann sig en obefogad skepticism. Men icke! Thao & The Get Down Stay Down har hittat moderna sätt att tolka den annars urvattnade stilen. De tar kompromisslöst för sig av allting: sången, känslan, rytmen och instrumenten.
Temple är ett tempel i skivformat, dock utan restriktioner och måsten. Thao & The Get Down Stay Down känns mer som ett sinnestillstånd än en musikgrupp. Sinnestillståndet är ett som bara är tryggt och värmer axlarna gyllenbruna, inget där en ojar sig över snö i maj och social distansering.
Och visst ser jag ett mönster i mina recensioner. Kanske har ni, precis som jag, märkt att jag beskriver band som egna universum, världar och drömtillstånd. Det speglar väl hur bra jag hanterar verkligheten. Men med dubbel filt och en snarkande liten hund vid fötterna blir bubblans väggar lite tjockare av Thao Nguyens kraftfulla stämma.
