Hela Sveriges samlade kritikerkår minus undertecknad gick upp i kollektiv brygga förra året när hobbyprojektet Silver Jews, där Pavements Steven Malkmus sjunger, släppte sin senaste platta [I]American Water[/I]. I mina öron lät det bara som skissartade pastischer, signerade ett gäng halvintellektuella amerikaner som kände för att toka till det - och det är ju som alla vet något av det äckligaste som finns. Att inte hela världen i dag, 1999, förstått att det inte är kul att köpa en platta med knappt halvfärdig musik är märkligt.
Ser man bara till soundet på [I]Terror Twilight[/I] så är Pavement tyvärr inne och slirar i samma sumpigt nedkörda spår som Silver Jews. Pavement äger ju både timing och talang i mängder och dessutom skulle de aldrig rucka en millimeter på sin respektfyllda vördnad till låtskrivarhantverket. Därför känns skivan sammantaget som en starkt sammanhållen musikalisk enhet. Varför de valde Nigel Godrich (Beck, Radiohead) som producent kan jag däremot inte förstå. Pavement är ju ett av få band vars ljudbild alltid har känts fräsch, fantasifull och tidsenlig, trots att den bara förändrats marginellt genom åren, och äran för detta skall givetvis tillskrivas bandet själva. Jag var lite lätt skakad förra månaden när jag efter tjugotalet genomlyssningar av Pavements nya singel [I]Carrot Rope[/I] fortfarande inte hittat magin i låten. Nu känns det lugnare, för singeln är det sämsta spåret på albumet. Nu hoppas vi bara att Silver Jews antingen dödar sig själva eller avvaktar med att spela in sin nästa platta tills dess de hunnit skriva några färdiga låtar. Om det strular - fråga Malkmus. Han verkar ha maximal koll på läget.Skivbolag:
Artist:
