Bortsett det aparta rockintrot, som visserligen Lil Wayne skulle älska, lyckas Stress med den stora bedriften att vara samtida och fylld av historia på samma gång. Som en noga avvägd blandning av 90-talet med westcoastens teknikpill, fast beyond. Stress styrka ligger nämligen i en beatsfilosofi som får det mest avskalade att låta oemotståndligt cleant på det där motsägelsefulla plottriga vis man inte ens visste gick ihop. Förstår ni vad jag menar? Äh, jag vet inte ens om jag fattar själv. Allt jag vet är att det här är en briljant sammanställning där det är svår att välja bland guldkornen. Ska jag skriva om den mäktiga Tysta ner, om hur Abidaz glänser, om att Vissla på dom får mig att tro att Stress är en svensk Timbaland, om hur hypnotiserad jag blir av Koko och Banka skiten ur? Nä. Nöjer mig med att konstatera att jag inte kan minnas sist svensk hiphop lät så lekfullt stenhårt.
Skivbolag:
Artist:
