Efter att både Steve Marriott och Ronnie Lane gått hädan trodde Paul Weller att han var ohotad herre på frirock-täppan. Men i vassen lurade fortfarande en av de autentiska Traffic-veteranerna, och när Steve Winwood nu kommer ut i ljuset igen ryktas det omedelbart om att Paul Weller dragit in sitt förestående trippelalbum.
För hur ska han kunna matcha mannen som är hans röstmässiga förebild, mannen som fortfarande släpar runt på sin gamla Hammond B3, mannen som alltid tvingar sina hyperhabila musiker att spela minst sex minuter innan en låt får avslutas, mannen som ovanpå tvärflöjtsattacker på bred front kan plocka fram sitt hemliga gubbvapen i form av Eric Claptons kirurgiska gitarrsolon? En mardröm för Paul Weller, med andra ord, medan vi andra kan sova gott.
