Tretton år efter sin solodebut överträffar äntligen Stephen Malkmus den, med ett avslappnat och vasst låtskrivande och med lyriska fyndigheter smartare än någonsin. Wig Out at Jagbags psykedeliska poplåtar har den här gången med rejäl betoning på ”pop”, med Houston Hades som en av sina mest omedelbara stunder. Men fortfarande finns här förstås också hans initierade och excentriska varianter på brittisk psykedelia och svensk progg, allra tydligast i The Janitor Revealed.
I den vänliga och lättsamma psychpoppärlan Lariat parafraserar Stephen Malkmus Zappa och klämmer in såväl Grateful Dead som Mudhoney och the Sun City Girls i texten, och så konstaterar han sammanfattande att ”We grew up listening to the music from the best decade ever - talking about the A-D-Ds”. Men allra mest underhållande är Rumble at the Rainbos förhoppningsvis djupt självironiska hyllning till åldrade punks, en kort upptempobagatell där Malkmus jublande uppmanar oss granddads att ”Come slam dancing with some ancient dudes, we are returning to our roots, no new material, just cowboy boots”. Obetalbart.