Stephen Malkmus & The Jicks - Sparkle Hard

Patrik Forshage 00:00 17 May 2018

”I need some attention”, suckar Stephen Malkmus det första han gör. Som om vi inte hade förstått det av alla hans ombytliga krångligheter sedan Pavement. Men på den här gången gör han sig också förtjänt av uppmärksamheten genom en ovanligt genomarbetad samling sånger. 

Så här stabil och självsäker har han inte låtit på länge. ”I’m at peace with my mentors”, påstår han i Future Tree, och det hörs. Hans friformiga rock låter som hans nu, inte som hans progressiva förebilders, vare sig det är tunga gitarriff som i Cast Off, hårt högljutt gitarrslingrande som i Rattler och i Kite, eller stråkburen skir psykedelia som i Solid Silk

De där stunderna av enkelhet som Stephen Malkmus ändå inte riktigt kan ge upp finns här också. Middle America är pop som helt saknar vare sig hårda gitarrer eller taktbyten (men som ändå unnar sig någon textfras om att ”kiss yourself metaphorically” bland genusfunderingarna), och även om Shiggy tar ut sologitarrsvängarna är det likväl en rak och simpel rocklåt. 

Sparkle Hard rymmer med andra ord få överraskningar, mer än den höjda kvalitetsnivån. Det skulle isåfall vara en stunds country, inklusive fiol, i Refute, eller att andra versen i just den låten faktiskt sjungs av en munter Kim Gordon! Men det å andra sidan är ju överraskningar så att det räcker.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Chemtrails - Cuckoo Spit EP

När jag bodde i USA (japp, här kommer det igen..!) så hörde jag bandet Julia Brown (inte att förväxlas med artisten med samma namn) för första gången. Det var min soon to be-pojkvän som skickade låten Library till mig och jag tänkte: ingenting i världshistorien kommer någonsin slå det här. Det är svårt att förklara varför, och jag är ganska säker på att ca ingen annan känner så för dem.

Nord & Syd - 80%

För fem år sedan debuterade Nord & Syd med den kritikerrosade plattan Som en människa och nu är de äntligen tillbaka med nytt material. Om du undrar varför det dröjt så lång tid med att följa upp succén så beror det på följande: bandmedlemmarna har skaffat fem barn, haft två diskbråck, flyttat sex gånger, inlett nya relationer och bytt jobb ca tio gånger.

Jag blir utbränd av att läsa det.

Jonas Bergsten - Varm vidrig sommar

På sitt andra album fortsätter Jonas Bergsten sjunga välbalanserad och skevt fraserad vispop med privata livsiakttagelser och stadig lokalförankring i Umeå i såväl texter som Annika Norlin-duett. Deras Minnet kanske väljer bort det dåliga är ett av flera utmärkta spår, intill den spröda Säg nånting som gör att jag kan och den politiskt förtvivlade Fiender. Men hur sympatiskt och trevligt det än är blir det aldrig angeläget.