Stephen Malkmus & The Jicks - Sparkle Hard

Patrik Forshage 00:00 17 May 2018

”I need some attention”, suckar Stephen Malkmus det första han gör. Som om vi inte hade förstått det av alla hans ombytliga krångligheter sedan Pavement. Men på den här gången gör han sig också förtjänt av uppmärksamheten genom en ovanligt genomarbetad samling sånger. 

Så här stabil och självsäker har han inte låtit på länge. ”I’m at peace with my mentors”, påstår han i Future Tree, och det hörs. Hans friformiga rock låter som hans nu, inte som hans progressiva förebilders, vare sig det är tunga gitarriff som i Cast Off, hårt högljutt gitarrslingrande som i Rattler och i Kite, eller stråkburen skir psykedelia som i Solid Silk

De där stunderna av enkelhet som Stephen Malkmus ändå inte riktigt kan ge upp finns här också. Middle America är pop som helt saknar vare sig hårda gitarrer eller taktbyten (men som ändå unnar sig någon textfras om att ”kiss yourself metaphorically” bland genusfunderingarna), och även om Shiggy tar ut sologitarrsvängarna är det likväl en rak och simpel rocklåt. 

Sparkle Hard rymmer med andra ord få överraskningar, mer än den höjda kvalitetsnivån. Det skulle isåfall vara en stunds country, inklusive fiol, i Refute, eller att andra versen i just den låten faktiskt sjungs av en munter Kim Gordon! Men det å andra sidan är ju överraskningar så att det räcker.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

The Rock*A*Teens - Sixth House

Du är förlåten för att aldrig ha hört talas om The Rock*A*Teens, de var som bäst måttligt framgångsrika på den lokala Atlanta-scenen innan de la ned verksamheten för 16 år sedan. Men när de nu är tillbaka med intensiv och rejäl skramlig garagerock och med en frontfigur i Chris Lopez med febrig intensitet, kraftfull pondus och en rejäl dos självironisk humor finns det ändå anledning att låna dem ett öra. Särskilt Lady Macbeth oroar och övertygar.

Dirty Projectors - Lamp Lit Prose

Den sortens hipsterness som Dirty Projectors med sin distinkta Brooklynindie full av modern och dansbar elektronik för några år sedan var självaste sinnebilden av brukar ha kort hållbarhet. Men som få samtida band har Dave Longstreth upprätthållit en sådan status över åren, och när han nu återvänder med finns alla förutsättningar för en fortsättning på det.