”I need some attention”, suckar Stephen Malkmus det första han gör. Som om vi inte hade förstått det av alla hans ombytliga krångligheter sedan Pavement. Men på den här gången gör han sig också förtjänt av uppmärksamheten genom en ovanligt genomarbetad samling sånger.
Så här stabil och självsäker har han inte låtit på länge. ”I’m at peace with my mentors”, påstår han i Future Tree, och det hörs. Hans friformiga rock låter som hans nu, inte som hans progressiva förebilders, vare sig det är tunga gitarriff som i Cast Off, hårt högljutt gitarrslingrande som i Rattler och i Kite, eller stråkburen skir psykedelia som i Solid Silk.
De där stunderna av enkelhet som Stephen Malkmus ändå inte riktigt kan ge upp finns här också. Middle America är pop som helt saknar vare sig hårda gitarrer eller taktbyten (men som ändå unnar sig någon textfras om att ”kiss yourself metaphorically” bland genusfunderingarna), och även om Shiggy tar ut sologitarrsvängarna är det likväl en rak och simpel rocklåt.
Sparkle Hard rymmer med andra ord få överraskningar, mer än den höjda kvalitetsnivån. Det skulle isåfall vara en stunds country, inklusive fiol, i Refute, eller att andra versen i just den låten faktiskt sjungs av en munter Kim Gordon! Men det å andra sidan är ju överraskningar så att det räcker.
