Det här en backlash på en backlash. Det här också det bästa vita hiphopalbumet sedan [I]Licensed To Ill[/I].
När hiphopen blev för pengakåt, sexfixerad och infantil kom en nödvändig backlash i form av grupper som The Roots och Jurassic 5. Artister som faktiskt visade att även hiphopgrupper kunde ha både moral och hjärna.
Men 1999, när hiphopen inte gör annat än att tala om vikten av att hålla på olika regler (korrekta samplingar, korrekt icke-image) samt ständigt upprepar hur viktig den är för samhället, så sitter man nästan och längar efter 2 Live Crew igen. Nu behövs det helt enkelt en slags omvänd backlash.Och det är precis där som Eminem kommer in i bilden.
Debutanten Eminem kommer att sälja miljoner och åter miljoner och bli en av 1999 års mest inkomstbringade artister - tro mig. Det här är nämligen precis den artist som Beavis & Butthead-generation behöver. Det här är [I]Ace Ventura[/I]-filmerna fast i hiphopversion.
Eminem gör allt för att vara så smaklös som möjligt. Han uppmuntrar till alkoholism, han är för droger ([I]Just Don't[/I] hyllar LSD och kokain), han sjunger att hans mamma röker mer gräs än honom själv och han driver med Kurt Cobains självmord. "My favorite color is red/Like the blood shed on Kurt Cobain's head/When he shot himself dead".
Dessutom - vilket gör att vi är många som är beredda att se genom fingrarna med allt detta - gör han väldigt, väldigt bra låtar. Geniet Dr Dre har producerat de bästa låtarna och det svänger på ett sätt som hiphopen inte gjort på väldigt länge.
Att sedan Eminem redan misstänkliggörs i hiphopkretsar och snart kommer att få höra den fulaste av alla svordomar (två ord: Vanilla Ice) beror enbart på en sak - att han råkar vit. Seriösa så kallade hiphopfans (vilka absurdt nog oftast är vita) går runt och muttrar att vit hiphop inte är lika genuin som svart och avslöjar därmed sig själva. Rasism kan aldrig försvaras. Däremot visar som sagt Eminem att lysande musik kan få en att överse med en hel del annat.Skivbolag:
Artist:
