Sibiria

Emelie Thorén 15:24 22 Aug 2005
Jag intervjuade The Album Leaf en gång. Han gör i stort sett enbart instrumental musik och det för att han vill att lyssnaren ska associera fritt. Jag sa jag älskade [I]Thule[/I], för den fick mig att tänka på kärlek som gör ont. Han skrattade och informerade mig om att Thule är namnet på ett isländskt öl, det var allt. Sådana fadäser kommer inte ske med Sibiria och deras debutplatta [I]Norrlands Inland[/I]. Texter så allmängiltiga, och ändå så personliga. Det är som att de läser upp min dagbok från nu och då. Får mig att minnas smaken av byxvarm Nötcreme, den svinkalla cykelfärden till stallet varje helgmorgon, att framför mig se de trevåningsbyggnader vi kallade höghus och känna den idag ständigt närvarande ångesten över att återvända till det som en gång var hemma. Och ömheten man ändå känner för det som var då, den man var då. Och så kärleken. Sibiria är så mycket kärlek. Den fantastiska [I]Jag kunde ha varit (vem som helst)[/I], som med handklapp och klockren refräng, åker Autobahn rakt in i hjärtat med sitt sex med ex-tema. Jag måste prata lite mer om den här låten. Den är nämligen helt fantastisk. Så klassisk pop, med den mörkt blyertsfärgade texten och ändå så hoppfylld med sprättiga gitarrer och en mot slutet upprepad refräng som ger huden de finaste, mest smärtsamma gåshudsprickar av pur lycka. Samma känsla som Johan Borgerts [I]Skott i hjärtat [/I]ger. Som när man glömmer bort att andas i en sekund för mycket. Och det slutar ju inte där. Hela skivan är ett litet underverk av hantverkspop och klapp- klapp-klapp, refränger som förföljer mig in i sömnen och hojtar hej när jag vaknar. [I]Kastalskolan 9E[/I], ett epos till gymnasietidens himmel och helvete, och till jävla Östersund. Dissen av vår VM-stjärna i [I]Christian Olsson[/I], är en så finstämd, vän popkaramell att man nästan missar den stenhårda kritiken. Och så våndan över olycklig kärlek i [I]Ring mig när du är full[/I], "du är ute och super skallen av dig, fråga inte hur jag vet det här". Alla som kännt så räcker upp en hand, tack. Jag blir så glad av den här skivan. Den känns som bara min, den är tillägnad bara mig. Och så tror jag att alla som hör den kommer att känna. Svensk musik exploderar just nu. Som fyrverkerier en nyårsnatt, och högst och vidast når Sibiria, deras glöd dalar ner som glittrande konfetti över min tillvaro och får den att skimra.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner