Lou Barlow börjar om. Han har flyttat hem till sina barndoms Massachusetts och startat om Sebadoh, och bandets första studioalbum på sex år sjuder följaktligen av nybörjarens storögdhet och ynglingens energi.
Här finns intensiv powertriorock i inledande Phantom, slamrigt slarvig i sin friska entusiasm, här finns klassisk pregrunge lik den delstatsgrannarna Buffalo Tom på 90-talet, här finns taktbyten och rentav nästintill growlutbrott och här finns utsökt pop som Fool.
Även texterna är bra, eller enligt Lou Barlow åtminstone hyfsade. ”The first line of this song (…) is pretty good. It could be a line in an Ariana Grande song, I like it.” konstaterar han till exempel om första singeln Celebrate the Void, men sanningen är att den sortens eventuella förebilder märks ytterst lite här. Istället finns här tunga texter som Medicate, om psykisk ohälsa och med textrader som ”I hate my brain”,
En sådan ungdomlig intensitet från veteranerna i Sebadoh kan bli mycket för oss lite äldre och tröttare, men om man bara delar upp det i två sittningar ska farbror nog se att det går bra.
