Han har välansade mustascher, bär fantastiska vinröda skjortor, heter Dimitri, kommer från Paris och på sitt debutalbum Sacre bleu gör handen bästa cappuccinohouse jag hört på evigheter. Skivan inleds med ett par behagliga bossanovor, övergår till lite mysiga hiphop-jam och urartar sedani ett hysteriskt rytmkalas där musikaliska kategoriseringar är heltöverflödiga. Att houselegenderna Frankie Knuckles och David Morales trängsmed japanska easy listening-kompostiörer på listan över referenser är ingen överraskning. Sacre bleu är, i sin drift med Paris-klyschor och i sinfusion av lättlyssnad filmmusik och hårda klubbrytmer det defintivasoundtracket till idag, i alla fall om man låtsas att man bor i Paris.