I fjol bloggade Lykke Eder-Ekman från Way out west. I år bloggar hon om hur det är att inte vara på Way out west.
Det kommer tillfällen när man måste kapitulera inför sin sanna identitet och erkänna att man bara är en tönt. ”Man och man” tänker ni. Men nu råkar det vara så att att de enda som fortfarande läser Nöjesguiden är 70-talister med starka kopplingar till saker som Tranans DJ-bås. Så ja, ”man”. Don’t fight it.
Ett sådant tillfälle var när jag avbokade Way out west. Jag vaknade en morgon och förstod att valet stod mellan att se Charli XCX live och att bli äldre än 21 år. Den där parken skulle förgöra mig. Jag visste det. Öppna sina käftar och svälja mig och mina Hunter-stövlar hela. Jag skulle stå i stormen Floris och föra den femtonde Norrlands ljus-burken mot läpparna, känna febern trycka på. Väsa ”Jag tror faktiskt Robyn kommer spela som överraskning”. Jag är fan inte tillräckligt gammal för att vara så ung.
Därför stannar jag i Stockholm den här helgen. Och om detta må jag nu berätta. Håll i er, för här kommer bloggen ”vi som aldrig kom till WOW”:
07:00
Det är andra dagen på min semester. Tyvärr blir jag deprimerad av sådant och stiger därför upp med solen. Ja, ni får sluta läsa om ni vill.
08:00-11:00
Stirrar på min Bob Dylan-affisch eftersom jag vet att den måste ner. Den är 150x80 cm och tar upp halva min lägenhet. Jag är för gammal för att vara såhär ung. Men det blir ingen rivning, i stället tre timmars okulär besiktning av den där käklinjen. En ganska mysig andakt.
12:00
Äter något konstigt till lunch eftersom det är semester. Typ macka med tofu på. Eller det var det, rakt av.
13:00
Sitter på mitt kontor Trappuppgången på Holländargatan 29 och skriver den här bloggen. Hit når aldrig stormen Floris kan jag säga er.
14:00
Rönnells, eller som man också kan säga: "Jag är deprimerad idag". Lyssnar på Marie Antoinette-soundtracket, plockar i bokhyllorna och läser lite skrivskoleantologier som självskadebeteende.
14:45
Köper ut åt min kusin eftersom allt jag gör gör jag för barnen. Han vill ha fyra flaskor gin och jag är glad över att vi inte är blodssläkt.
16:00
Man skulle kunna tro att jag släppt saker som poesiläsningar, man skulle kunna tro att jag gått vidare från den skiten. Ni som har stark koppling till saker som DJ-båset på Tranan vet dock att ingenting förändras någonsin. Tar fyran till absintbaren. Ja den heter så. Ja det är vad det låter som.
17:30
På poesiläsningen pratar en poet om de högst rankade frimärkena i Sverige medan han säljer böcker på en ranglig trästock. Sjukt nog funkar det. De drar in två lax. Detta är inte ett skämt.
18:15
Mitt ex säljer boken jag gav honom i julklapp. Eftersom jag är fett chill låter jag det vara. Eller egentligen handlar det om att han hade en dublett, men vad ska annars göra den här bloggen läsvärd?
18:40
Det finns mycket få saker som lättar på trycket ”poesiläsning”. Som tur är är absint en av dem. Tre enheter in brister Albin ut i ett ”men gud jag ser ju ut som en fucking absint” eftersom han har bara grönt på sig. Tänk att det krävs så lite för att motarbeta Kneecap-fomon.
19:30
Absinten kickar in. Jag vet inte vad mer jag ska säga. Är det så här skrivarkramp känns? Nej, det är såhär 5,0 i blodet känns.
20:56
Hoppas ni har det kul i stormen Floris era jävla losers.
21: 00-22:35
Töcken. Eller det var poesiläsning.
22:40
Betalar 50000 för en quesadilla med potatis och lite goudaost i. Det är det fan värt.
23:56
För er normies som aldrig druckit absint förut kan jag säga att det är lite som att knarka. Och det får jag säga eftersom jag är en simpel tönt som aldrig knarkat. Men när jag börjar undra om jag fått en hjärntumör, eftersom allting börjar svaja misstänksamt, vet jag att nu jävlar är den bästa fyllan i mitt liv igång.
23:00
Töcken på riktigt.
00:38
Kommer hem, äter upp pralinerna jag fick efter mitt SvD-vik. Frasse. Up your game. (Hur tror du att du fick ditt Svd-vik?, chefreds. anm)
01:30
Jag somnar, förmodligen med de där jävla pralinerna halvt uppätna bredvid mig, till tonerna av Sex and the city. Jag vet inte riktigt än, eftersom jag lyssnar på Kneecap och bannar mig själv för att jag aldrig drog av mig offerkoftan. Tönt. Funderar på att läsa lite i min gamla skrivskoleantologi som straff och tänker på alla icke-töntar som låter sig förgöras av Wow. Ni kommer alltid vara tillräckligt coola för att vara så töntiga. Hoppas att Floris är snäll mot er. God natt.
