Vad gör man när den person som man valt att dela sitt liv med dör i förtid? Efter hustrun Lindas bortgång gör Paul McCartney vad hans vän John Lennon gjorde när han kände sig som mest vilsen i livet - går tillbaka till sina rötter i 50-talets rock'n'roll.
Tilltaget är sympatiskt, det här kunde ha blivit McCartneys egen terapeutiska [I]Rock'n'Roll[/I], men problemet med coverplattan [I]Run Devil Run[/I] är att Paul McCartney och hans jämnåriga medmusiker prioriterar trivsel och så kallat hederligt sväng, snarare än att försöka fånga den desperation som faktiskt finns i originalinspelningarna.
När en ung Paul McCartney sjöng [I]Long Tall Sally[/I] under Beatles tidiga år lät det som han käkat speed innan inspelningen. När han nu tolkar Larry Williams låter det som om han ätit lussebullar. Det fungerar inte heller när Paul McCartney i Ricky Nelsons lysande [I]Lonesome Town[/I] verkligen sjunger hjärtat ur kroppen - där sjunger han om livet efter Linda - samtidigt som pianisterna spelar klämkäckt pubpiano och gitarrsolot låter som hämtat från [I]Nygammalt[/I] i stället för [I]Huset som Gud glömde[/I].
Skivbolag:
Artist:
