När Röyksopp släppte [I]Melody A.M. [/I]år 2001 försökte en recensent på Nöjesguiden påstå att deras utslätade electropop var "elektronisk storstadssoul". Jag gillar recensenten i fråga, men är samtidigt på det klara med att dennes text var en enorm lögn. I Norge finns varken storstäder eller soul. Elektronik finns, men alltför mycket av den varan har koncentrerats hemma hos Röyksopp.
Under de fyra år som har förflutit sedan [I]Melody A.M [/I]har ännu mer elektroniska mojänger burits in i Röyksopps studio. Skrämmande mängder av elektronik. Så mycket utrustning att Torbjørn Brundtland och Svein Berge nu, år 2005, kännner sig mogna att försöka göra vad Daft Punk gjorde på [I]Discovery [/I]år 2001 - att ta sig an 80-talistiska svulstigheter i Jean Michel Jarres anda och omarbeta dessa till modern electropop. Det är inget fel på uppsåtet. När Daft Punk kröp tillbaks in i tonårsrummet för att nostalgiskt hänföras av Jarre och Amiga 500- demos blev resultatet en bländande och extremt catchy musikrevisionism. Men när Röyksopp gör detsamma, som i den åtta minuter och elva sekunder för långa [I]Alpha Male, [/I]utvecklas istället en svårartad datornördsacne i öronen. Ljudet är perfekt, synthslingorna är monumentala, svischarna och svoscharna sitter som ett gäng designerkepsar. Snyggt. Och samtidigt så tomt. Tänk [I]Nordic Lounge, [/I]fast för Unixkillar. Trots att gästvokalister som Chelonis R Jones och Karin Dreijer har bjudits in blir [I]The Understanding [/I]inte mer än en utdragen och lite för påkostad tandemrunk av två klåpare som fått alldeles för mycket cred för sin tv-vinjettselectro.
[I]Släpps den 29 juni.[/I]Skivbolag:
Artist:
