Virgin
Albin & Mattias – Insomnia
Det sju spår långa minialbumet känns som en samling av sju försök till en ny sommarhit. Sju trallvänliga låtar utskurna ur exakt samma mall. Till och med övergången till den akustiska versionen av melodifestivalbidraget Rik känns sömlös i sin likformighet. Insomnia är med andra ord ett album helt utan överraskningar, varför det säkerligen kommer göra bra ifrån sig på Spotifys olika listor och på alla tänkbara radiostationer. Men det är också därför det blir så ointressant att lyssna på.
George MichaelFöre skandalerna. |
Röyksopp
När Röyksopp släppte [I]Melody A.M. [/I]år 2001 försökte en recensent på Nöjesguiden påstå att deras utslätade electropop var "elektronisk storstadssoul". Jag gillar recensenten i fråga, men är samtidigt på det klara med att dennes text var en enorm lögn. I Norge finns varken storstäder eller soul. Elektronik finns, men
Daft Punk
Daft Punk gör skäl för sitt namn på senaste skivan. Skivan är den mest nonchalanta och föraktfulla produktion som någonsin släppts. Daft Punk leker med oss på Human After All. Skivan låter väldigt blasé. Det ska man inte bli ledsen för. Personligen gillar jag att bli dominerad och lite hunsad. Så för mig är Daft Punks arr
The Chemical BrothersDet kändes ändå lite som att Chemical Brothers skulle kunna passa in här någonstans, När europeisk dansmusik i några år har jobbat stenhårt på att bli smaklös och rolig igen, och lyckats bra, så hoppades man att det skulle visa sig att någon från Chemical Brothers egentligen låg bakom Rex the Dogs alias och bara skuttade ur electrohouse-lådan med ett flin och elva till [I]Frequency[/I]-smällare so |
The BeesJag hade aldrig varken hört eller hört talas om The Bees innan jag fick deras skiva [I]Free the Bees[/I].
Googlade runt och fann ett 70-tals band och en recension av Terry Ericsson som gav den här skivan 9 av 10. Han är ju väldigt smart så nog blev jag lite sugen och som strössel på moset sa chefen att [I]I Love You[/I] var en fantastiskt fin kärlekslåt. Inte som Righteous Brothers då, men näs |
LambchopRedan före andra advent kom julen hem till mig utklädd till Lambchops sjunde och åttonde skiva, och landade på dörrmattan med en simultan duns. [I]AwCmon[/I] och [I]NoYouCmon[/I] stod det tryckt med stora bokstäver på deras respektive magar och så var Pixars misstankar bekräftade: gå hem-ifrån och kusten är genast klar för skivorna på stereon att få eget liv och börja jiddra med varandra.
Med |
Sleepy JacksonIbland finns det inget annat än klyschor att ta till. I den stora förälskelsen är alla ord för små utom de största. Som att hoppet återvänder, och att musiken läker alla sår. Och precis som vanligt krävs det en självuppoffrande ung Messiasgestalt för att befria oss, en person som tar på sig vår sorg och oro för att erbjuda tröst och lycka i gengäld. En person som med öppna ögon och rak rygg går et |
The ThrillsThe Thrills misslyckas med i stort sett alla sina ambitioner. Gitarrerna som ska eka lite Neil Young och country här och var lyckas inte ens rubba [I]So Much For the City[/I] en enda meter från strandkanten den utspelar sig på. Deras försök att utvinna de perfekta melodierna som bara måste finnas gömda under deras nyfunna kalifornienhimmel slutar med att en ensam och guldorangefärgad sipprar fram, |