För bara ett par år sedan var Norge rent musikaliskt en livsfarlig plats där artisterna var för "evil to have human names" och bokstavligen bankade skiten ur sina medmänniskor/musiker. Nu avtjänar flertalet av dem fängelsestraff och plötsligt vågade en och annan fredlig norrman sig fram från bakom någon sten. Ur sådana morbida förhållanden - och i djävulsmusikens hemstad föddes plötsligt - Kings of Convenience. En ung, rosenkindad reinkarnation av Simon & Garfunkel i manchesterjeans, indie-riktigt rödlätta frisyrer och ett i jämförelse med hur Bergen låtit tidigare, nästan skrattretande annorlunda budskap: Quiet is the New Loud.
Nu, något år senare kommer nästa överraskning. De heter Röyksopp och dödar nästa norska myt. Här finns uppenbart mer än fjordar, granskog, oljeraffinaderier och klara vattendrag. Röyksopp gör den innerligaste av elektronisk storstadssoul, omsorgsfullt invävd bland bakåtlutade beats och behagliga diskanter. De gör en soul som vittnar om sena nätter, intressanta partyn (varför är aldrig mina kvällar som [I]Röyksopps Night Out[/I]?), kärlek och glamour. Som dröjer sig kvar i luften som Sergio Tacchinis klassiska After Shave gjorde på 80-talet.
Bakom alla ljuden skymtar man plötsligt polissirener, regnvatten som studsar mot motorhuvar, högklackade skor som skyndar hem och en dörr som öppnas till en nattöppen diner, dränkt i röda lysrör.
Vem hade trott att Norge rymde så mycket storstad och att ett band som valt att kalla sig Röyksopp skulle beskriva den så bra. Ni kan ta min vardag - jag vill inte ha den.Skivbolag:
Artist:
