Historien är så osannolik att den måste vara sann. 1969-70. Excentrisk Mexico-ättad Detroitsångare beskrivs som den perfekta kombinationen av Bob Dylan och Curtis Mayfield, och gör ett exemplariskt groovy inner city life-album ihop med Funk Brothers. Men det faller på hälleberget, och lika snabbt är Rodriguez bortglömd igen.
Utom i Sydafrika, där skivans langar- och ojämlikhetsslangen slinker igenom censuren, och albumet först säljer kopiöst och sedan kopieras om och om igen, upphovsmannen ovetande och enligt rykten antingen inspärrad eller död. I USA blir skivan en finsmakarraritet, och bland annat Nas samplar Sugarman på Stillmatic. Många år senare spåras Rodriguez upp, vid liv och sina sinnen hemma i Detroit, hämtar sina royalties, turnerar Sydafrika och ser världen gå i spinn över hans snart 40 år gamla album.
Ingen kan konstruera en sådan historia, men minst lika osannolik är svänget på den här knäckande snygga protestsoulplattan. Missa inte den här gången, det kan dröja 40 år innan du får chansen igen.
