En musikrecension skall avhandla den aktuella skivans låtar och artistens talang och utveckling (förutsatt att det finns någon), icke om recensenten själv. Jag skiter i det nu.
Robyns andra skiva för i år har kopplat mig i ett så tätt grepp att min distans är lika med noll. Det är en musikalisk Tillbaka till framtiden-upplevelse anno alla år jag tidigare upplevt, samt de som komma skall. Skivan bläddrar igenom alla stadier, från liten flicka till vuxen, då jag stått framför spegeln och dansat mig självlysande.
Robyn har tagit den kvinnliga rappen när den var som bäst, i slutet på åttiotalet, och lagt på ett flor av skör robotiserad vardagsvisdom som lika gärna hade kunnat komma från Det Södra Oraklet. För det är, rakt av, genialiska texter. Säger det igen: genialiska. Blanda hennes röstmässiga klarhet, känslofyllda målmedvetenhet, melodiska styrka, renodlade badassness med högburet hiphoparv, Elmer Fudd-rap, Filadoftande technobeats och det blir uppenbart att hon varvar sig själv. Igen.
Body Talk Pt 2 – detta märkliga landskap uppbyggt av ljud, vissa från yttre rytmen och aldrig tidigare hörda, vidgar hjärtats kammare så att det finns plats nog att falla handlöst i förälskelse med alla låtarna. Utan rädsla för hjärtesorg, helt indestructible. För, little star, she got you.
Skivbolag:
Artist:
