Robin Nazari - Övre/Nedre

levi hielle-bergstrom 00:00 3 Nov 2019

Sedan Robin Nazari släppte sin debut-EP Familjen under 2018 har han arbetat flitigt. Tidigare i år kom uppföljaren Inget varar för evigt och när Övre/Nedre nu landar står det klart att Söderort har fått en ny röst som etablerat sig oerhört fort. På Övre/Nedre, som fått sitt namn efter ett område i Fruängen, delar Robin Nazari rakryggat med sig av en tillvaro som kretsar kring tillit och motgångar. EPn har dessutom en mörkare ljudbild än föregångarna vilket passar Robin Nazaris grovhuggna texter bra. 

Singeln Mamma Mia utmärker sig som EPns bästa låt. När Robin Nazari beskriver hur han får sin psykolog att börja gråta ger han också insyn i ett hårt liv. På Jag lever (interlude) beskriver han hjälplösheten inför det destruktiva mönster som präglar förorten över EPns snyggaste beat. Textraden ”med en dålig start når man inte pallen” etsar sig fast och sätter fingret på den problematik som Robin Nazari lyfter. Orättvisa, både i livet och i samhället, är ett tema som ständigt återkommer och som får Övre/Nedre att kännas. Nebay Meles finkänsliga vers på Highlife är också en höjdpunkt värd att nämna.  

Övre/Nedre saknar många attribut som man har vant sig vid när det kommer till svensk hiphop. Klubbvänliga bangers, snabbt flow och grandiost skryt har fått lämna plats till förmån för gripande texter. Till en början är det ovant att höra Robin Nazaris släpiga flow över de tunga produktionerna men så fort liknelserna greppar tag i en är det svårt att slita sig. Sanningen är att hans ord ekar kvar lång efter att EPn har tystnat. Något säger mig att veteranen Aleks inte längre har företräde när det kommer till att skildra Fruängen.e

Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Pictish Trail - Thumb World

På Isle of Eigg i nordvästra Skottland sitter den underfundigt underhållande psykedeliamusikern Johnny Lynch och funderar över livets stora samband. Den tumvärld som upptar hans grubblerier här beskriver hans som det paradoxala i att tummen är det som skiljer människans fysionomi från andra arters (så säger han) och därmed varit avgörande för evolutionen, och samtidigt är den kroppsdel vi använder för den artificiella verklighet som utgörs av mobiltelefoner och surfplattor, och som därför orsakar människans de-evolution. Nämnde jag att han är en psykedelisk humorist?

Spinning Coin - Hyacinth

Hur kan någon stå emot att falla pladask för den här sortens klassisk skotskt gitarrindie? Musik som utgår från Velvet Underground och som med krångliga gitarrslingor styr sina nerviga och ofta lite tröga popmelodier mellanlandar i åttiotalets Postcard-pop innan den med purfärsk aktualitet är framme i nutiden

Tennis - Swimmer

Lagom till Alla hjärtans dag släpper Tennis sin mest romantiska platta hittills. Duon består av paret Alaina Moore och Patrick Riley, och tillsammans gör de moderna kärleksballader. Inspirationen är hämtad från amerikansk 70-tals rock och vår tidstypiska indiepop.