
På Good girl gone bad fortsätter Rihanna sin desperata resa mot ett personligt uttryck. Det är ofta medvetet kantigt och klumpigt, men samtidigt, förvirrande nog, otroligt slickt och välproducerat. Skivbolaget vill minsann inte ha någon Courtney-Love-från-Barbados. Resultatet blir varken eller – varken good girl eller bad girl, varken godismelodier eller udd. En ganska meningslös skiva, med andra ord.
Det man tänker mest på när man lyssnar på den här skivan är annars hur förvånansvärt kassa både Jay-Z och Timbaland kan vara när de bara jobbar på rutin.
Skivbolag:
Artist: