Richmond Fontaine - Don’t Skip Out On Me

Patrik Forshage 00:00 13 Feb 2018

Egentligen la ju Richmond Fontaine ned verksamheten efter You Can’t Go Back If There’s Nothing To Go Back To för snart två år sedan, och vi som bevistade deras spelning i Stockholm 2016 var införstådda med att det var sista gången någonsin. Tills Villy Vlautin upptäckte att han behövde sitt band för ytterligare en sak. 

Parallellt med bandet och sin musik har Willy Vlautin kultiverat sitt författaren, och i hans senaste roman Don’t Skip Out On Me om hur en ung man från Nevada skapar en ny identitet som den mexikanska boxaren Hector Hidalgo i ett samtida USA där spänningarna ökar var det något som fattades. Det fattades något som förmedlade miljöer och stämningar. Det saknades ett soundtrack, och Villy Vlautin visste hur det kunde åstadkommas. 

Richmond Fontaines viktigaste styrka under hela bandets existens har varit kombinationen av intelligent och ödesmättad americana och Vlautins novelliknande berättande texter. På det här albumet finns bara det förra, eftersom berättandet finns i den tillhörande romanen. Men även i konsekvent instrumental form behåller Richmond Fontaine sin dynamik. Snarare än teman och stämningar fortsätter de spela utmärkta americanasånger, där Hector and the Trophy och Mr. Reeses’s Place in La Jolla är särskilt starka även utan sin explicita lyriska dimension.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Parquet Courts - Wide Awake!

Att NYC Observation låter som Buzzcocks och Total Football som Sham 69 imponerar, men det överraskar inte. Samma sak med Almost Had to Start a Fight, som är renodlad punk i Parquet Courts egen tradition, liksom Freebird 2 ännu hårdare så. Men så halvvägs slår den över i en spänstig Gang of Four-inspirerad funkworkout, och det är en genre som inte lika självklart associeras till det här Brooklynbandet.

Ozzy – Ett öga rött

Ozzys debutalbum Ett öga rött faller inte in i den fyrkantiga ramen av your average rap album. Det är större än det. Färgstarkare. Bättre. Titeln på albumet är en nick till Jonas Hassen Khemiris debutroman med samma namn, boken som introducerade Ozzy till språket och skrivandets värld vid ung ålder. På Ett öga rött smakar han på orden, vrider och vänder på dem innan han placerar dem i noga uttänkta meningar. Meningar som är skrivna på sitt egna sätt, rappade på ett eget språk.