Recloose (Matthew Chicoine) är finsmakarmusik. Man ska helst ha pluggat house, jazz, hiphop och talibantechno på universitetet för att verkligen uppskatta honom. Nu har jag aldrig tagit just de kurserna, men jag insåg ändå att 2002 års lysande lilla album [I]Cardiology[/I] var genrepet inför ett intelligent och svängigt jättespång in i framtidens musik. Det verkade så lovande. Jag och flera andra musikälskare trodde att "nästa Recloose-grej, då sitter vi allihopa ombord på ett gyllene rymdskepp på väg mot paradiset och lyssnar på sinnessjukt funkiga grejer".
Men så blev det inte.
[I]Hiatus on the Horizon[/I] är ett litet steg tillbaka, in i en röra av jazzkaftaner, rökelse och blandat (men inte ihopsmält) godis ur ovan nämnda musiktraditioner. Det är välsvarvat, välskarvat och habilt. Det förmedlar inga visioner om en ljusnande och svängig framtid. Snarare ser jag för min inre syn en repris av någon ljummen sommarkväll på Fredsgatan 12 i Stockholm, där en skäggig dj spelar väl valda, men ganska förutsägbara plattor som ibland korsar över broken beats-gränsen.
[I]Hiatus on the Horizon[/I] är dock inte en dålig skiva. Den är tvärtom mycket användbar. Om jag ägde en lagom hipp bar med musikaliskt välutbildade stammisar skulle jag spela den på repeat varje kväll. [I]Dust[/I], med sång av Joe Dukie, är en studsig blandning av västafrikanskt gitarrpill och Prince-synthar och har som tolva redan bevisat sin förmåga att skänka mänskligheten en känsla av förhöjd livskvalitet. [I]Makutu Man[/I] är ett litet lyckopiller för alla som drömmer om vad Jimi Tenor skulle göra om han gick vilse i en djungel. Det enda spåret som egentligen måste programmeras bort är det oförklarliga inslag av skouse (blandning av ska och house, stort i London våren 1990) som är skivans halvtidsunderhållning.
[I]Släpps den 5 augusti[/I]
Skivbolag:
Artist:
