Hyperbegåvad ung man med jazzdiggande musikerfar (Patterson döptes efter pappans favoritsaxofonist Rahsaan Roland Kirk) och skådespelande morlever i en stor, religiös familj och börjar sjunga i kyrkokören somsexåring. Lyssnar ständigt på idoler som Chaka Khan och uppmuntras avomgivningen att utforska sin egen musikalitet. Blir barnstjärna i TV, men behåller funderingarna på en musikalisk karriär någonstans i bakhuvudet.Träffar producenten Les Pierce, börjar skriva låtar och spelar in en ohyggligt bra skiva. Hittills har Rahsaan Pattersons karriär varit som englassig reklamfilm för den amerikanska drömmen.Och det finns substans bakom den närmast sagolika ytan. Det här är 1997 års hittills största manliga soulalbum, byggt av en sångare och kompositör sominte står Maxwell långt efter.En självbetitlad debut, vårens vackraste ljudtavla. Duken är föränderlig:Sly Stone-influenser byts mot Stevie Wonder-harmonier, smärtandepisksnärtar till virvelslag möter grumliga ankbasar, trummaskiner backarupp en levande stråkorkester. Och över allt detta Rahsaans oerhörda röst,outtröttligt tänjande stämbandens gränser. En musikens klonade version avJean-Michel Basquiat, oberört skiftande mellan mörka, släpiga strykningarmed baspenseln, knivskarpa mellanregisternyanser och små sköra streck med falsettpennan.
En enda liten invändning: plattan hade behövt lite mindre finputs och litemer sex för att den verkliga nervens konturer skulle träda fram ordentligt.En vidöppen, skrikande synaps ifrån mästerligt.Skivbolag:
Artist:
