Ben Cooper skulle göra ett soloalbum i all anspråkslöshet, men inspelningarna växte och fem år senare kommer här istället den andra delen i det som förvandlats till hans stora americana-trilogi. Efter första delen av det John Steinbeckinspirerande familjeeposet, The Roots, har han den här gången slipat på ljud och arr för att matcha sina gedigna melodier med luftiga The Band-organiska arrangemang. Och trots de storslagna ambitionerna är det konsekvent varmt, nära, innerligt och synnerligen välspelat, med melodier som med ojämna mellanrum arbetar upp sig till hyperaktivitet och däremellan går ner i medativ återhämtning. Utan att kännas svårt komplex erbjuder The Branches en mångfacetterad och djup musikupplevelse med lika många bottnar att utforska i texterna som i musiken.
