R

14:38 31 May 2000
Det var egentligen meningen att [I]R[/I] skulle bli en trippel-CD. Jag är ganska glad att det inte blev så. Inte för att skivan är dålig, utan för att ytterst få artister mår bra av att sprida ut sig själva över 200 minuter. Felet med [I]R[/I], trots att det alltså "bara" blev ett dubbelalbum, är nämligen att den är för lång. R Kellys musik är ju inte till för dubbla CD-album. Den är till för att spela in på blandband till någon som man gillar.De 30 låtarna på [I]R[/I] spretar åt alla möjliga håll. Det är en väldigt ojämn skiva. Men om man jämför det här, eller lika gärna albumet han spelade in med Sparkle tidigare i år, med hans två första album ([I]Born Into The 90s[/I] och [I]12 Play[/I]) märker man hur mycket han har vuxit som låtskrivare, i synnerhet när han drar ner tempot. Han rör sig längre och längre bort från dansant rap och r&b, och ägnar sig mer och mer åt gospel och svulstiga soulballader. Jag blir lite irriterad när jag tänker på hur fantastisk den här skivan kunde ha blivit om han valt bort sisådär 15 låtar. Här finns nämligen fler ljuvliga soulballader än vad man vanligtvis hör under ett helt år. [I]Down Low Double Life[/I] är en logisk fortsättning på [I]Down Low[/I], från förra skivan [I]R Kelly[/I], och den är minst lika bra, även om melodin ligger ofrånkomligt nära [I]G.H.E.T.T.O.U.T[/I], som han skrev för Changing Faces i fjol. Likaså kommer säkert sånger som [I]One Man[/I], [I]When A Woman's Fed Up[/I] och [I]2nd Kelly[/I] trösta fler brustna hjärtan än någon annan soulartist i vinter. Men det är en låt som sticker ut speciellt mycket; [I]If I Could Turn Back The Hands Of Time[/I] inger en förhoppning om att Kelly, trots alla de mediokra r&b-låtar och Michael Bolton-ljudmattor som fyller ut resten av albumet, är på väg åt rätt håll. Han sjunger som om han hade fått sin styrka från högre krafter (vilket för övrigt är precis vad han önskar i sångens text) och hamnar någonstans mellan [I]Unchained Melody[/I] och en moderniserad Sam Cooke. Det är inte skivans bästa spår, men det är den låt som tydligast skvallar om vad han är kapabel att göra. Amerikanska soul- och rapmagasin kallar redan [I]R[/I] för en soulklassiker i samma division som Stevie Wonders episka [I]Songs In The Key Of Life[/I], men albummässigt har R Kelly faktiskt en bra bit kvar dit.(skivan släpps den 9 november)
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner