Primitiv

Omslaget, med hela gruppen nedsänkt i en stor lerpöl och med tomt stirrande blickar, är årets kalkon. Antar att det i någon perverterad bolagsboss-hjärna symboliserar riktig rock'n'roll med all denna geggamoja. Själv tycker jag att mest att det ser väldigt kladdigt och obekvämt ut. Och det är definitivt inte mer rock n'roll än när en 50-årig Iggy Pop visar kuken på scen för 466e gången. Jag vet inte vad bandet självt tycker om omslagsbilden, men min tolkning blir att den speglar skivbolagets frustration; att det inte riktigt vet vad det ska göra med Wilmer X 1998. Deras skivor har sålt bra, men inte megabra, sedan guldskivorna för [I]Mambofeber[/I] - och när bandet musikaliskt sett börjar dra tillbaka till sitt eget ursprung som gitarrband, efter att ha botaniserat vilt bland andra musikaliska inspirationskällor och instrumenteringar på de senaste albumen, förefaller Emi ha sett en möjlighet att rida på någon slags våg av maskulint poserande Dregen-rock. Därför detta rekordfula omslag och PR-nissarnas frossande i repliker om "underlivsrock". Men även om Wilmer X självklart till en del handlar om hjärta och underliv (lyssna på texten till [I]Liten jockey[/I] och försök att inte rodna) blir det märkligt och fel med denna förnyat enkelspåriga bild av gruppen som enbart ett röjarband. Det blir som att ge efter för alla grabbar som stått längst fram och skrikit efter [I]Kör dig död[/I] de senaste tio åren, när bandet hellre velat spela Professor Longhair-boogie och gråtmild country. För sanningen är att Wilmer X - och Nisse Hellberg - utvecklats även som röjarband. Det här är inte någon återgång till primitiv AC/DC-rock à la [I]Under hot[/I], utan snarare en tillskärpning av den blandning av grisig blues, gospel, refrängpop och rockalama som präglade [I]Pontiac till himmelen[/I] 1993 (och det bästa spåret är ingen bredbent gitarrock, utan den tillbakalutade countrygospeln [I]Nån har öppnat konto i Jesu namn[/I]). Ett utmärkt, melodistarkt Wilmer-album, som skrivits och producerats med ett stort hjärta och en skärpt hjärna - men som marknadsförs med ett svettigt grepp om skrevet. Någon borde ha sagt ifrån.