Mindre än ett år efter Oblivians förra platta, Popular Favorites,är det dags igen för en ny fullängdare. Vad som fick mig att putsahörselgångarna då var bandets coola och lätt klumpiga raggarsound. Grabbig,tämligen finnesslös garagerock kan emellanåt ha en märkligt renande effektsom förundrat får en att undra ifall man blivit demoraliserad i lönndom.
Förutom hälsosamt anti-intellektuell image besitter Oblivians ytterligareen avgörande talang: svänget. I Oblivians har Memphis begåvats med ännu ettband som kan jobba upp detta direkta, blodfyllda och okompliceradetillstånd, något som gör att man som lyssnare har ytterst svårt att värjasig. Huvud, fötter, ben, fingrar - det mesta på kroppen rör sig förnöjt.Att den ene av de två sjungande bröderna dessutom låter som en apladdadbaptistpastor med ett storpack själ i stämbanden försämrar knappastutgångsläget, eftersom Oblivians här har valt att spela in en lagom skräpigoch distorterad hyllning till gospeln.Vid sin sida har de kompisen och organisten Mr Quintron, en man med maximalkoll på hur man bäst får en farfisa att glöda, vibrera och klädsamtdominera ljudbilden. Efter 27,5 minuter är mötet slut, bröderna och derasbekanting tackar för sig och hoppas att snart få spela för dig igen. Självtrycker jag omedelbart igång CD-spelaren igen för en direkt repris avplattan, Oblivians blandning av vitalitet och en perfekt dos retro äralldeles för tilltalande för att glömmas bort.
Skivbolag:
Artist:
