På klassiskt street gang-manér ägnar sig "systrarna" The Pipettes åt väldigt mycket revirpinkande, med smittsamma [I]Pull shapes[/I] där Rosay, Gwenno och RiotBecki i tur och ordning deklarerar "I like to disco, I like to rock'n roll, I like to hiphop" och sedan alle zusammen sammanfattar "We can do it all, just don't let the music stop" som programförklaring.
Jämförelser med odödliga trios som The Shangri-La's är hett önskade av The Pipettes, men de är ett tveeggat svärd. Visserligen får The Pipettes ibland till det i färdigtuggade pophits som [I]ABC[/I] och [I] Because it's not love[/I]. Och visserligen sitter detaljer som klockspel, handklapp och ibland till och med stämmor.
Men någon klassisk girl group är inte The Pipettes. Alldeles för ofta faller de ur rollen och blir bara ytterligare en prefabricerad trio avsedd för södra Englands förskolediscos, eller värre för de nu vuxna postironiker som i hemlighet längtar tillbaka till Spice Girls. [I]It hurts to see you dance so well[/I] är ett sådant exempel, medan [I]Dirty mind[/I] är renodlad Bananaramapop.
Visst kan vi ha kul med The Pipettes inatt. Men vi kommer inte att älska dem imorgon.