Det är kanske inte helt rättvist att låta den här skivan bli recenserad av någon som tycker att If I Ever Feel Better och Too Young fortfarande är det bästa Phoenix har gjort, men stundtals känns det faktiskt som om fransmännen rent objektivt tappat i kvalitet med åren. Ti Amo är givetvis en kärleksförklaring till Italien, landet där bandets sångares fru Sofia Coppola har sina rötter. Det är även en klyschig sammanfattning av allt som är romantiskt, vackert och bra med Italien, när verkligheten egentligen är ganska krass, med arbetslöshet och dålig ekonomi. Här handlar låtarna om komjölksmozzarella, gelato och Tuttifrutti, med ett slags semesterchill, solig electropopvibe. Den kommer de undan med, det är till och med lite trivsamt med den bekymmerslösa och verklighetsflyktiga känslan. Däremot gillar jag inte Rock the Casbah-soundet i Fleur de Lys eller pojkbandskänslan i Goodbye Soleil. On the good side hittar de nästan tillbaka till forna glansdagar i Role Model som har det där charmigt Phoenix-kantiga och Fior di latte är ändå ganska rar med sitt italienska schlager-inslag.
