Pheeyownahs tidigare releaser har alla doftat av mystik. Den senaste EPn Zero9zero9 var ett subtilt löfte om att genombrottet stundade. Nu tar hon äntligen vid där hon lämnade oss för snart tre år sen. På Silver dånar ljudbilden av bas och förgylls av krispiga detaljer. Självutlämnande texter ekar mot lågmälda produktioner som spiller över låtgränserna. Likt en fragmentarisk dröm så är det svårt att skilja delarna från helheten. Yellow Light breder sakta ut sig och bygger upp för albumets snyggaste refräng. På Gold bryter elektroniska influenser genom när Pheeyownah målar med sina vackra texter. De korta poetiska spåren mellan låtarna erbjuder vilostunder på ett annars ganska massivt album.
Förvrängda röster och trevande minimalistiska beats skapar en atmosfär som klär Pheeyownah väl. Hon är den känsliga blandningen av Shlohmo och ABRA som Sverige behöver. Om Silver får ta plats som ett verk och inte bryts ner i mindre komponenter så tror jag att det tidigare nämnda löftet kommer infrias.
