Precis som Peter Moréns förra soloalbum illustrerar Pyramidens soulpop hur det låter när Philadelphia och Mora ligger sked i en liten lägenhet på Södermalm. Där finns en nedärvd hemvävd tradition, där finns klara linjer till hur Dalarnas (och Sveriges) största soulsångare Björn Skifs lät en gång i tiden, och där finns en rytmisk elegans direkt stulen ur MFSB-arkivet. Med omedelbar pop och en blandning av banal vardagsrealism och rättframt radikala texter om det politiska läget, stundtals mångordiga, faller han också in i en smart svensk poppunktradition från Docent Död via Jakob Hellman till Annika Norlin. Det är enkelt och lättrallat, men samtidigt mångbottnat med utrymme för intensivlyssning och eftertanke. Producerande Tobias Fröberg är en mästare i att skapa ett varmt, nära och tidlöst sound, och ända sedan Peter Bjorn and Johns första skivor för ett decennium sedan har Peter Morén varit en av landets mest profilerade låtskrivare. Säg mitt namn, nu i svenskspråkig version, är bara en av flera måste-bli-hits här.
